Allt hetare vid den 38:e breddgraden

Läget på den koreanska halvön försämras i samma takt som utfallen från den nordkoreanska regimen når omvärlden. Frågan är om Kim Jong Il menar allvar med sina hot.

Norrköping2009-05-28 00:19
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Veckan inleddes med att den statliga nyhetsbyrån i Nordkorea meddelade att landet genomfört en ny kärnvapenprovsprängning och skickat iväg tre kortdistansrobotar. Dagen efter skedde ytterligare två avfyrningar och i går, onsdag, meddelade regimen att man inte längre känner sig bunden av stilleståndsavtalet från 1953.Det råder i teorin krig mellan Nord- och Sydkorea och har så gjort sedan striderna upphörde 1953. Det avtal som finns är i praktiken inte mycket mer än ett utökat eldupphör. En bräcklig fred som inte varit utan incidenter. Nu hotar diktaturen i norr att använda militära medel om Sydkorea ansluter sig fullt ut till ett samarbete med USA, som syftar till att stoppa spridning av massförstörelsevapen. I ett uttalande från regimen uppges att "Varje liten fientlig handling mot vår republik, inklusive att stoppa och söka igenom våra fredliga fartyg, kommer att mötas av ett omedelbart och starkt angrepp". "Vår militär kommer inte längre att vara bunden av vapenstilleståndet eftersom det nuvarande amerikanska ledarskapet [...] har dragit in marionetterna (Sydkorea) i samarbetet".Ett av de betydande problemen med Nordkorea är att det knappast går att förutse regimens agerande. De styrande i Nordkorea borde inse och veta att de inte kan vinna en militär konflikt med bröderna i syd, som dessutom är nära allierade med USA. Ändå är vapenskramlet betydande och retoriken extremt fientlig. Under Koreakriget deltog runt en miljon soldater från Kina på den Nordkoreanska sidan, ett stöd Pyongyang knappast kan förvänta sig vid en militär konflikt idag.Varför går då Kim Jong Il som han gör och hotar hela regionen? I värsta fall har ledargarnityret nått slutsatsen att man inte längre har något att förlora. Nordkorea är mer eller mindre helt beroende av ekonomisk hjälp från Kina och den globala krisen har sannolikt inneburit att kranarna skruvats åt. Slutsatsen blir att man måste ställa till så mycket väsen att omvärlden tvingas ge landet allt det behöver i form av humanitär hjälp och ekonomiskt stöd. Får man inte det lär den svältande befolkningen förr eller senare tröttna på propagandan och revoltera.Om syftet är att återväcka världens intresse, och generositet, har regimen tyvärr lyckats. Ingen vill ha en oberäknelig diktatorisk kärnvapenbestyckad regim till granne. Därför lär Sydkorea, Japan och andra intressenter öppna plånboken även den här gången. Om syftet är ett annat, är läget synnerligen oroande. Även om Nordkorea skulle förlora en militär konflikt är landets miljonstarka armé en faktor som inte går att räkna bort. Omvärlden har god anledning att följa utvecklingen.
Läs mer om