Ännu en seger för Goliat

Norrköping2007-08-06 01:06
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I Sverige och andra västeuropeiska länder har det länge funnits en tradition att kritisera det så kallade amerikanska storkapitalet. Det heter att den amerikanska regeringen går i storföretagens ledband - ofta manifesterat i en aggressiv utrikespolitik.Ibland har kritiken bara varit uttryck för socialistisk propaganda. Men ibland har den också varit berättigad.Däremot är det betydligt färre som intresserar för hur världens största energileverantör tillåts styra ett helt lands utrikespolitik. Men så är det inte heller något amerikanskt företag vi talar om, utan ryska Gazprom. Och skall vi vara riktigt ärliga, är det inte Gazprom som styr Kreml, utan Kreml som styr Gazprom. Kanske skulle man kunna beskriva det hela som blandekonomisk imperialism!Det senaste exemplet är hur Gazprom inom loppet av ett par dagar tvingade Vitrysslands diktator Alexander Lukasjenko att krypa till korset. Ytligt sett hade visserligen Gazprom rätt i sak - Vitryssland var skyldigt motsvarande över tre miljarder kronor för ryska gasleveranser. Men det intressanta var hur Gazprom kunde uppträda självständigt gentemot en hel stat. Gazprom hotade att bokstavligen skruva åt gaskranarna till hälften om inte Vitryssland betalade omedelbart.I Västeuropa ledde kontroversen till oro för att de ryska transitleveranserna av gas genom Vitryssland skulle störas. Några sympatier kunde hur som helst inte Lukasjenko påräkna. Vem vill gå armkrok med en diktator?I bakgrunden spökar dock helt andra frågor. Den vitryska regimens relativt stora folkliga popularitet hade inte varit möjlig utan de tidigare så billiga ryska gasleveranserna. Genom den subventionerade gasen bands Vitryssland ekonomiskt och politiskt upp gentemot Ryssland - och nu har inte Lukasjenko stor annat val än att dansa efter den ryske presidentkollegan Vladimir Putins pipa. Vitrysslands tidigare premiärminister Michail Chigir menar att Moskva vill tvinga fram en privatisering av det vitryska näringslivet - givetvis med baktanken att detsamma skall tas över av ryska intressen.Vitryssland fungerar härvidlag som en utmärkt testbänk för den nygamla ryska imperialismen. Regimen i Minsk saknar allierade i Västeuropa, tvärtom är Lukasjenkos styre hårt kritiserat. I förlängningen finns möjlighet att Lukasjenko förlorar i popularitet och då ersätts med någon mer Moskvavänlig företrädare. Om detta dessutom framställs som ett sorts demokratiskt framsteg lär inte Västeuropa protestera.Man måste dock erkänna att den ryska diplomatin ofta är mycket skicklig. Ta till exempel Gazproms planerade gasledning på Östersjöns botten. Vad vore bättre än att få med sig de som rent fysiskt hamnar närmast gasledningen på sin sida - det vill säga gotlänningarna? Följaktligen har det av Gazprom kontrollerade företaget Nordstream (som bygger gasledningen) lanserat tanken att rusta upp hamnen i Slite. Läsaren har förstås redan räknat ut att kommunpolitikerna fallit som käglor för det lockbetet...Det finns goda skäl att samarbeta ekonomiskt med Ryssland, också Gazprom. Någon ryssskräck hoppas jag åtminstone vi slipper se!Men vi bör också komma ihåg att Gazprom är Kremls förlängda arm och ingår i stormaktsbygget. Den utpressning som i dag är en realitet för Vitryssland (men också drabbat andra före detta sovjetrepubliker) kan bli en realitet för långt fler länder i framtiden om vi inte ser upp.
Läs mer om