En källa till stor bedrövelse för vänstern, liksom till stor tillfredsställelse för konservativa och liberaler, har sedan 2006 varit antagandet att den politiska vinden i skattefrågan en gång för alla var hänt. Att en skattesänkning när den väl är genomförd är mycket svår att ta tillbaka.
Antagandet stämmer dock inte. Nätverket ”Medelklassupproret” som startade förra året och som i medelklassens namn kräver höjd skatt kunde man le åt om det inte vore för att åsikterna verkar ligga i tiden. Och det är inte bara inkomstskatterna som omprövas. I mitten på februari lät LO sina ekonomer publicera en lista på önskade skattereformer (läs skattehöjningar) på DN Debatt (14/2). Bland reformförslagen fanns en återinförd arvsskatt.
Arvsskatten avskaffades 2004. Formellt sett är det bara Vänsterpartiet som är för ett återinförande (trots att man pikant nog röstade för ett avskaffande när det begav sig). Men sannolikt finns det pyrande potential för comeback för arvsskatten. LO:s förslag plockades till exempel omedelbart upp av Expressens ledarsida (15/2). För arvtagare till 1800-talets adelsfientliga köpmän är tanken på rikedom för vilken man inte har behövt arbeta djupt stötande.
Ett argument för att höja arvsskatten är att ojämlikheten ökar, med vilket man som bekant menar att vissa människor blir rikare. Detta stämmer också i sak, en undersökning från finansinstitutet Credit Suisse visade nyligen att Sverige hör till de länder i världen där andelen dollarmiljonärer växer snabbast.
Detta är dock inte nödvändigtvis ett problem. Sverige har fortfarande små privata förmögenheter jämfört med jämförbara länder. Detta är om något ett samhällsproblem. Att den så kallade ”ojämlikheten” kommer att fortsätta att öka, om man tar det halvsocialiserade Sverige av år 1980 som utgångspunkt, är självklart och välkommet.
Men en återinförd arvsskatt är en dålig idé eftersom den inte främst kommer att drabba dollarmiljonärer, som såväl vänstern som arbetslinjetroende liberaler försöker påskina. Familjerna Kamprad och H&M-Persson kommer att fortsätta vara förmögna oavsett vilka skatter riksdagen trixar med. Skulle det bli för jäkligt kan de dessutom flytta utomland med bolag och bohag.
De som framför allt drabbas av en återinförd arvsskatt är medel- eller låginkomsttagare som vill bygga en bättre framtid för sina barnbarn. Sjuksköterskan och montören som har sparat ihop ett par hundra tusen i aktier, som vill att barnen i sin tur ska ha ett par miljoner att ge till sina barn.
Vänstern brukar ondgöra sig, ibland med rätta, över materialism och kortsiktighet. Men vad är det för normer vi skapar om vi bestraffar ambitionen att tjäna pengar för någon annan än oss själva, eller att se förmögenheter som något mer meningsfullt än ett medel för individens högst egna njutning?
Den svenska socialdemokratin har alltid hållit klassresan högt. Klassresor kan dock göras med andra medel än utbildning och arbete, och av andra än individer. Om vi tillåter det.