Vård eller fängelse? De två alternativen fanns för tingsrätten i Oslo i går när dom skulle meddelas i landets största rättegång sedan andra världskriget. Åtalad och skyldig var massmördaren och terroristen Anders Behring Brevik för attentatet mot den norska regeringsbyggnaden där åtta dödades av bomben och massmordet på Utöya där 69 människor miste livet.
Påföljden blev längsta möjliga, förvaring och 21 år i fängelse med möjlighet till förlängning med fem år i taget. I praktiken en livstidsdom.
Att Behring Brevik dömdes till fängelse och inte vård är ett viktigt besked. Det innebär att rätten bortser från den första sinnesundersökningen som gjordes där Breivik ansågs otillräknelig. En andra sinnesundersökning kom fram till att Breivik inte var psykotisk under dåden, psykiatrikerna kom fram till att Breivik var en extrem narcissist.
Att den första undersökningen uppenbarligen ignorerades i domen reser en del frågor om rättspsykiatrin. Båda undersökningarna gjordes av välmeriterade personer och ansågs vara välgjorda. Att allmänheten blev upprörd inför möjligheten att Anders Behring Brevik skulle kunna få vård i några år, för att därefter friskförklaras och eventuellt släppas fri är fullt förståligt. Debatten om rättspsykiatrins roll i rättsväsendet har förmodligen bara börjat.
I kölvattnet av dåden har kritik riktats mot såväl polis som mot politiker, avgångskrav har rests mot statsminister Jens Stoltenberg och den norska polischefen avgick efter 22-julirapporten som presenterades för någon vecka sedan.
Behring Breivik är en politisk galning, en enstöring som planerade och genomförde ett terrorbrott utan motstycke i vår del av världen. Med ett skruvat syfte och med fanatiska mål iscensatte han två terrordåd som slutade i massmord. Det norska samhället, dess medborgare och beslutsfattare, har hanterat attacken på det öppna samhället föredömligt. Rättegången bedöms som metodisk, noggrann och professionell. Efter kritiken mot den första sinnesundersökningen var gårdagens dom fullt logisk.
Behring Breivik kommer att sitta i fängelse resten av sitt liv. Om han bara skulle sitta 21 år skulle det motsvara knappt hundra dagar i fängelse för varje liv han tog den 22 juli 2011. En orimlig påföljd för ett så omfattande, utstuderat och brutalt brott.
Gårdagens dom var både klar gällande ansvar och påföljd. De flesta säger sig vara nöjda med domen. Kanske kan den vara början till någon form av avslut för de anhöriga och för det norska samhället.