Vore det val idag skulle Sverige få ett regeringsskifte, Sverigedemokraterna skulle bli tredje största parti i riksdagen och Centerpartiet skulle få lämna riksdagen. Det är den korta och bittra summeringen av Sifo/SvD:s senaste väljarundersökning som presenterades igår, söndag. Nu är som bekant inte opinionsmätningar valresultat utan bara ögonblicksbilder av opinionen.
Samtidigt är trenden av en regering som går kräftgång i mätningarna tydlig. Det rödgröna blocket leder med drygt tio procentenheter och då räknas dessutom Centerpartiets röster in, och de skulle ju inte ens komma in i riksdagen med stöd av bara 3,8 procent. Moderaternas 25 procent, Folkpartiets sex procent och Kristdemokraterna fyra procent räcker på långa vägar inte till att bilda regering.
På vänstersida ökar Socialdemokraterna med 2,1 procent enheter till 35,6. Uppgången motsvarar exakt den nedgång Miljöpartiet gör i undersökningen (till 7,9 procent). Vänsterpartiet ligger still på 6,4 procent.
Detta är således utgångsläget med mindre än ett år kvar till valet. Dessutom i ett läge där de flesta indikatorer pekar på att det går allt bättre för Sverige. Sysselsättningen ökar, skatteintäkterna har aldrig varit större, köerna i vården är borta och skatten kommer att sänkas. Ändå tycks det vara den socialistiska oppositionens svartmålning av Sverige som är den etablerade bilden i väljarnas medvetande.
De faktiska skillnaderna i svensk inrikespolitik är i praktiken relativt små och har inte ökat de senaste åren. Moderaterna har accepterat mycket av det som kan kallas välfärdssamhället och Socialdemokraterna tycks, med någon veckas fördröjning, acceptera i praktiken allt regeringen genomför. Den politiska pragmatismen står högre än de ideologiska motsättningarna i Sverige. Vilket beroende på perspektiv kan ses både som positivt eller negativt.
Sannolikt finns det inte en enda enskild sakfråga som kan avgöra valet. Snarare handlar det om vilket block som kan leverera en trovärdig och lockande framtidsvision för Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt och Alliansen vann valet 2006 bland annat genom att stå för en efterlängtad förnyelse och en framtidsbeskrivning som räckte hela vägen till Rosenbad. En bedrift som upprepades mitt under brinnande finanskris 2010. Att göra det även nästa år, en tredje gång, är en svåruppgift. Samtidigt är det exakt det som krävs av regeringen om den vill säkra fyra år till i regeringsställning.
Väljarna uppskattar arbetslinjen, jobbskatteavdragen, skolpolitiken, finanspolitiken och allt annat regeringen har genomfört, annars skulle de inte valt om dem. Ska väljarna göra samma val en tredje gång krävs något mer. Kanske är det dags att börja tala om ideologi?