Avsteg på brottets bana
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Inslaget ska åtminstone handla om en brottsling, eller på god hederlig svenska bov, som skjuter skarpt med allehanda vapen. Jag menar då inte luftpistol, korkbössa eller dylikt utan merendels automatkarbin och dess like. Under alla omständigheter blev detta bovens förfall. Polisen var nämligen på hugget och högg den kriminelle efter att ha sett det filmade inslaget.Av detta lär vi oss möjligen att synden straffar sig själv, eller i vart fall att den som gräver en grop faller gärna själv däri. Men därefter uppstår stor förvirring.Polisen hävdar nämligen att det blir allt vanligare att skumraskfigurer filmar sig själv, i förmodat syfte att åtminstone bli kända på Internet.Men se, det stämmer inte! Att fotografera sig själv var, vill jag påminna om, mycket vanligt redan under 1800-talet - i det som av Hollywood sedermera ofta kallat Vilda västern, eller helt enkelt western. Under det nittonde seklets sista skälvande decennier lät banditer som Jesse James, Belle Starr, Bröderna Dalton och Calamity Jane föreviga sig själva på foto - dåtidens Internet.Således inget nytt under solen och eftersom två av de ovan nämnda var damer ser vi med önskvärd tydlighet att det kunde vara lika gott beställt med jämställdheten förr som nu.Däremot vet jag inte om världen alltid var till fylles på 1800-talet. Jag har bestämda invändningar mot allt från fattigdom och skörbjugg till snusnäsdukar och byxor utan veck.Såg en film härförleden, till råga på allt på så kallad video. Det hela var en smula komplicerat eftersom min yngre släkting ännu inte lyckats övertyga mig om att byta till så kallad DVD. Vad ska jag med DVD till när det finns VHS?Det hela slutade med att min yngre släkting kopierade filmen från DVD till VHS, så att jag kunde se densamma. "Du piratkopierar ju!" reagerade min vän Rabulisten på detta påfund, "varenda videot kommer att vilja ha din film nu"! Varefter han brast ut i ett hjärtligt gapskratt som varken skapade förståelse eller lugn i sämjan mellan oss båda. Likt en depraverad gravplundrare från antikens Egypten drog jag ner gardinerna och så såg vi tillsammans i mörkret Gänget och jag, eller Gangs of New York som den heter på originalspråk.
Utmärkt film, men en nog så obehaglig påminnelse om vad vi hade och har att göra med på andra sidan Atlanten. Gängkrigens 1860-tal påminner mig allt för mycket om dagens primärval, åtminstone på demokratisk sida, för att jag ska känna mig helt lugn i sinne och skinn.Dessutom fann jag till min förfäran att allt mynnade ut i illa dold socialistisk propaganda, i detta fall ett angrepp på privatisering av brandkårerna. Lars Ohly hade inte kunnat uttryckt det bättre, med eller utan hög hatt på huvudet.