De flesta kan räkna upp ett par av de sju dödssynderna. Kanske har man sett filmen Seven där Brad Pitt tvingas göra en synnerligen obehaglig resa och upplever dem alla. Däremot är det färre som känner till den moraliska motsatsen i form av de fyra kardinaldygderna, vilka är rättvisa, klokhet, uthållighet och måttfullhet. Fyra moraliska riktmärken som faktiskt inte kommer från kyrkan, utan nämns redan i Platons klassiska verk Staten.
Två av dessa, måttfullhet och uthållighet, är viktiga om man som privatperson ska klara av att spara. Regelbundna avsättningar av den disponibla inkomsten för framtida mål eller eventuella behov. Försäkringsbolaget Länsförsäkringar har undersökt svenskarnas sparvanor och TT rapporterade i veckan om undersökningsresultatet.
Generellt ser det ganska ljust ut. I genomsnitt sparar svensken 2 000 kronor i månaden. En summa som kan tyckas hög faktiskt. Men om man i den lägger in ett privat pensionssparande, kanske ett fondsparande och lite inför en kommande semesterresa och/eller till barnen blir summan mer hanterbar.
Dessutom finns det skillnader gällande såväl ålder som kön och faktiskt även geografisk hemvist. Skaraborgarna sparar till exempel minst och skåningarna mest. Män sparar lite mer än kvinnor och unga med jobb, men utan barn sparar minst. Enligt Länsförsäkringar har 65 procent av svenskarna ett regelbundet sparande. Samtidigt har lite drygt en femtedel inget sparande alls. De lever ur hand i mun som det heter.
Det är bra att folk sparar, även om finansminister Anders Borg (M) så sent som under sitt besök i Norrköping i veckan påpekade att det är den privata konsumtionen som håller uppe konjunkturen i Sverige för tillfället.
En av hans företrädare på posten, folkpartisten och landets första kvinnliga finansminister Anne Wibble, hade en del tankar om det privata sparandet och hennes uttalande att alla borde har en ”årslön på banken” fick den samlade vänstern att gå i taket. Wibble hävdade att människors trygghet ökar om det finns resurser sparade. Sen kan man hålla med om att just en hel årslön är ett högt ställt mål för ganska många. Principiellt hade dock Wibble helt rätt. Sparande ger trygghet.
Jag minns hur diskussionen gick när Saab Automobile strax innan jul 2011 (och konkursen) inte klarade av att betala ut lönen till de anställda bilbyggarna. En del hävdade att nu blev det ingen jul för dem eftersom novemberlönen uteblev. Om påståendet var sant är det tragiskt på flera sätt. En utebliven lön är givetvis ett seriöst avbräck, men om en välbetald industriarbetare inte har större marginaler än att de måste ställa in julfirandet för det bortfallet är den privatekonomiska beredskapen högst bristfällig. Det bör den inte vara och det insåg såväl Platon som Anne Wibble.