Barn viktigare än vårdnadsprinciper
Det är viktigt att båda föräldrarna har rätt till delad vårdnad om barnen. Men inte viktigast.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I Sverige råder på sätt och vis motsatta förhållanden till de i England. Enligt gällande lagstiftning från 1998 har domstolarna att i görligaste mån döma till gemensam vårdnad vid vårdnadstvister mellan separerade föräldrar. Tanken är god - båda föräldrarna har rätt till sina barn och framför allt har barnen rätt till båda sina föräldrar. Men i praktiken fungerar inte lagstiftningen som avsett.
Barnombudsmannen Lena Nyberg har låtit undersöka hur lagen fungerar och resultatet presenterades på DN Debatt i går tisdag. Genom att undersöka domarna i 42 rättsfall från 2002 påvisas en tendens. Det handlar om separerade föräldrar som inte lyckats komma överens om vårdnadsfrågan och där en av dessa föräldrar är dömd för brott mot någon inom familjen. I klartext handlar det förmodligen främst om män som misshandlat sina partners. Till över 40 procent (18 fall) dömde domstolarna till gemensam vårdnad trots brottsbakgrunden. Vid en undersökning av motsvarande fall som gäller umgängesrätt dömde domstolarna till oövervakat umgänge mellan barn och förälder som dömts för våld i 56 procent av fallen.
Nå, vad är det som säger att inte domstolerna i varje fall gjort en korrekt bedömning? Men BO har också undersökt i vad mån domstolarna gjort någon mer omfattande utredning i fall där en förälder dömts för brott mot den andre. Det visar sig då att domstolarna i mindre än vart tredje fall gjort en riskbedömning. Nästan lika sällan har Socialtjänsten gjort någon riskbedömning. Nyberg tror att det föreligger schabloniserat agerande, men också att kompetens kan saknas.
För barn som döms att umgås med en förälder de egentligen är rädda för kan tillvaron bli hemsk. Man kan ju undra hur lämpliga våldsamma föräldrar är som vårdnadshavare, men BO vill gärna se tidsbegränsade domar i exempelvis vårdnadsmål. Misshandlande föräldrar med exempelvis drogproblem får då en chans att bättra sig, utan att barnen utsätts för några överhängande faror.
Gällande rättsprinciper behöver inte vara felaktiga i sig, men däremot går det att ifrågasätta gällande praxis och framför allt underlåtenheten att göra riskbedömingar. De som kritiserade lagen när den kom har emellanåt nog avfärdats som kvinnor som vill "stjäla" barnen från mannen. I själva verket har kritiken mot lagen visat sig befogad.