Margot Wallström (S) har inte haft någon riktig smakstart som utrikesminister. Hon har utan riktig anledning ställt till det för sig själv genom flera märkliga uttalanden. Nu senast hävdade hon dels att vi var rädda för Ryssland i Sverige, dels att det ryska agerandet var obegripligt. Som bland andra de försvarspolitiska skribenterna Annika Nordgren Christensen och Oscar Jonsson påpekade i Expressen (26/11) underkänner hon därmed den svenska underrättelsetjänstens kunskaper och riskerar i värsta fall till och med att spela Kreml i händerna.
Samtidigt tyder lite på att det skulle vara fråga om just mer än olyckliga uttalanden, en påminnelse om att en utrikesministers ord vägs på guldvåg.
Sedan kan förstås mottagarens preferenser också spela in. På vänsterkanten var säkert inte alla förtjusta i Wallströms beröm av hennes företrädare Carl Bildt (M), inför hennes resa till Ukraina. Men berömmet var berättigat och på plats i huvudstaden Kyiv (Kiev) har hon slagit vakt om den utrikespolitiska successionen.
Ministären Reinfeldt utlovade redan i augusti till 35 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Ukraina och nu utlovar Wallström ytterligare tio miljoner. Det är lite givet Ukrainas problem, men ändå ett synnerligen välkommet stöd i Kyiv. Däremot kommer Sverige (naturligtvis) inte att bidra till Ukrainas nödvändiga upprustning, hur önskvärt detta än vore.
Krig är visserligen mer än kulor och krut. En av de allvarligaste materielbristerna inom den ukrainska försvarsmakten är således – bristen på varma sovsäckar. Sådant har stor betydelse för vad som brukar kallas militär moral och därmed truppernas stridsduglighet.
Eftersom den ukrainska regeringen trots skenande budgetunderskott av begripliga skäl tvingas koncentrera sig på upprustning kan det vara idé för oss och andra givarländer att se över de civila behov som annars inte tillgodoses. Framför allt behöver ukrainarna förstås större lån på bättre villkor. Det ryska hotet är nämligen inte bara militärt, utan syftar också till att knäcka Ukraina ekonomiskt.
Dylika lån, och andra stödåtgärder, får emellertid inte vara villkorslösa. I Kyiv påpekade Wallström behovet av en fortgående reformprocess, inklusive förstärkt arbete mot den allestädes närvarande korruptionen. Övermaga kan tyckas, att ställa sådana krav på en stat som i praktiken befinner sig i krig. Fast delvis just därför är kraven nödvändiga. Att allt inte står rätt till ens på en regeringsnivå, den nya samlingsregeringen till trots, påvisades i veckan av Kyiv-Post, då det framkom att flygbolaget Wizzair överväger att lämna Ukraina på grund äganderegler som försvårar utländska bolag att operera i landet. En märklig, nästan socialistisk politik – som vissa misstänker är resultatet av att oligarker försöker lägga marknaden under sig.
Människor lider nog av kriget för att de också ska få lida konsekvenserna av dålig ekonomisk politik.
Därför är det rimligt att ställa krav på Ukrainas statsledning.