Bättre om Persson bryter allt samarbete
I en demokrati bör ingen samarbeta intimt med kommunister.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Taktiken har ett långsiktigt strategiskt syfte, nämligen att binda upp det emellanåt lite bångstyriga miljöpartiet till regeringen, utan att för den skull utlova något bestämt i byte.
Men taktiken ingår också i Perssons ständiga försök att spela ut de rödgröna samarbetspartierna mot varandra.
För närvarande är det v(pk) som sitter illa till. Efter avslöjandena om partiets kommunism i Uppdrag granskning har uppemot var tredje väljare (eller fler) lämnat partiet - i huvudsak till förmån för socialdemokraterna.
Kommunismen skrämmer med rätta vanliga väljare, vilket gör det svårt för partiledaren Lars Ohly att förhandla med regeringen utifrån en styrkeposition. Vad kan partiet egentligen hota med, att avbryta samarbetet? I så fall finns risken för att än fler väljare lämnar partiet och fyrapcentsspärren till riksdagen ligger redan oroväckande nära.
Men försöka duger, tycks partiets båda vice ordförande Ulla Hoffmann och Ingrid Burman tycka. På Brännpunkt i Svenska Dagbladet hotar de just med att bryta samarbetet, med den någon märkliga förklaringen att Persson redan gjort detsamma (avbrutit samarbetet) - och dessutom offentligt, vilket uppenbarligen svider i vänsterskinnet. På det hela taget ger debattartikeln ett ganska patetiskt intryck.
Egentligen är det otroligt hur vänsterpartiet, som under Gudrun Schymans ledning höll på att etablera sig som ett stort vänstersocialistiskt parti, åter fallit i kommunistfällan. Man hade ju kunnat tro att räfst och rättarting väntat efter Uppdrag granskning, men tendensen tycks märkligt nog vara den motsatta. Ohly pressas från vänster (!) att ta i med hårdhandskarna mot "högeravvikarna", det vill säga partiets förnyare och övertygade demokrater.
Frågan är också hur ärlig Göran Persson är när han vill begränsa samarbetet vänsterut. Ett par som oroas över utvecklingen är den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt och statsvetaren Stig Hadenius. På DN Debatt varnar de för fortsatt samarbete med kommunisterna. Detta efter ett i sig onekligen märkvärdigt utspel av partisekreterarna i socialdemokraterna, miljöpartiet och v(pk). Särskilt besynnerlig var att socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog medverkade, eftersom hon kort tid innan vågat tala klarspråk om kommunismen.
Först var Persson tyst, men Ulvskog desto hårdare mot kommunisterna. Därefter tycktes Ulvskog glömt vad hon först sagt, medan Persson (indirekt) aviserar en kärvare attityd vänsterut. Nu låter Ulvskog meddela att Hoffmann och Burman med sin debattartikel "överreagerar". Frågan är alltså vem man vågar lita på - och framför allt när! Tyvärr tycks det mer handla om partitaktik än demokratisk markering mot kommunismen.