Även om försvars- och säkerhetsfrågorna för stunden står högt på dagordningen förväntas skolfrågan vara en av de dominerande frågorna inför höstens val. Regeringen har varit på offensiven sedan årsskiftet, vilket säkert delvis kan förklaras av Sveriges högst bristfälliga resultat i fjolårets Pisa-undersökning. Samtidigt är skolfrågan något som alltid engagerar i valrörelsen.
Regeringens senaste förslag på området är (ännu) en betygsreform där tanken är att betyg ska ges från årskurs fyra, i dag sker det först i årskurs sex. Dessutom vill regeringen slopa de skriftliga omdömen som delas ut i dag (och dessutom tidigare än i årskurs fyra) detta för att minska lärarnas administrationsbörda. Vidare vill regeringen inför extern rättning av de nationella proven. I dag rättas proven av den egna läraren och resultaten av denna rättning har ansetts kanske inte vara så korrekt som man kan begära av ett nationellt prov. Utöver detta vill man införa kunskapsmål redan från årskurs ett gällande läsförståelse.
Regeringen vill således lätta lärarnas administrativa börda, introducera betyg tidigare och införa en rättssäkrare rättning av de nationella proven (som till stor del ligger till grund för betygssättningen) samt se till att alla elever går vidare med tillräckliga kunskaper inom läsområdet redan från början.
Sverige har, märkligt nog, en viss beröringsskräck när det gäller betyg. Detta trots att Sverige historiskt haft betyg redan från skolstarten och det utan nämnvärda bekymmer. Den (o)samlade vänstern har i decennier med varierande argument motsatt sig alla försök att introducera betygen tidigare.
Sett i ett vidare perspektiv är det endast två länder som har senare betygsintroduktion än Sverige. Det är Norge och Danmark. Finland exempelvis börjar redan i årskurs tre.
Såväl hemmet som eleverna och skolan behöver tidiga indikationer på elevens utveckling i skolan för att om så behövs sätta in rätt insatser. Och ju tidigare man får veta desto effektivare kan insatserna bli. Det vet man i många andra länder och det borde vi ta efter i Sverige.
Ska man vara kritisk mot regeringen handlar det snarare om att man inte genomfört den här reformen tidigare. Nu kan den bli verklighet tidigast 2017. Att regeringen dessutom samtidigt minskar lärarkårens administrationsbörda kring individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är fullt logiskt och viktigt. Lärarna ska göra annat när de är i skolan.