Bergska skolans metodiska agerande
Bergska skolan i Finspångs kamp mot skolk och droger vittnar om en verklighetsanknuten skolledning.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Sambanden mellan skolk och andra problem, exempelvis droger, är säkert emellanåt för handen. Det ena ger det andra. Biträdande rektor David Wenhov konstaterar att det räcker med ett fåtal frånvarotimmar för att skolan skall reagera. En så kallad vårdkonferens sammankallas. Rektor, kurator, elev och föräldrar deltar.
Om skolket trots detta fortsätter varnas eleven för att skolbidraget dras in. Om ingen förändring sker skickas en rapport till studiemedelsnämnden. Oftas får det till följd att bidraget stoppas.
Men skolan satsar också på andra sätt. Minsta misstanke om förekomst av narkotika leder till att Ungdomshälsan eller beroendeenheten blandas in. Urinprovet är för all del frivilligt, men vägrar eleven resulterar det hela i att han eller hon automatiskt anmäls till socialförvaltningen. Misstanke om narkotikamissbruk stannar således inte vid misstanke.
Skolan och skolans samarbetspartners agerar i syfte att få stopp på sådant som eljest hotar att bryta ner eleven. Såvitt möjligt att bedöma arbetar Bergska skolan både på ett effektivt och målmedvetet sätt. Dylikt leder till att tryggheten ökar. Elever vet att skolan både är uppmärksam och beredd att ingripa.
Under senare år har väl i stort sett alla skolor blivit mer på hugget när det gäller att motverka skolk. Tidigare kunde det vara både si och så med agerandet. Skolk har förstås alltid varit förbjudet, men nu har eleverna i allt större utsträckning fått vänja sig vid att det inte är möjligt att helt sonika strunta i lektioner. Oavsett vilket skäl eleven må ha för att inte vistas i skolan finns utomordentligt goda skäl att motverka fuskfrånvaro.
En allmängiltig sanning är att dröjsmål vad beträffar insatser mot droger bara leder till att den enkildes problematik förvärras. Det är över huvud taget viktigt att skolorna hittar sin modell, och inte minst ger till känna vilka regler och sanktioner som faktiskt gäller (och tillämpas). Exemplets makt har ofta ett egenvärde. Vet eleverna att det inte är möjligt att slarva omkring eller strunta i skolan blir "riskkalkylen" sådan att många nog väljer att sköta sig.
De som är riktigt illa ute eller på ett rejält lutande plan får naturligtvis annan mer avancerad hjälp. Här finns både omhändertagandemöjlighet och byte av boendemiljö att överväga. Det fina i kråksången är alltså att färre problem totalt sett ger resurser att stötta och hjälpa dem som har det mest besvärligt.
Ordning och reda var under ett antal år förpassade till skolpolitikens skräpkammare. Nu tycks man ha upptäckt att ordning och reda inte är så dumt. Samma sak bör gälla för disciplin och gott uppförande!