I ett smådesperat försök att framstå som moralisk supermakt sprider Sverige bidrag över världen likt en konfettikanon – med ungefär samma precision. På sistone har svenska skattepengar visat sig landa hos den burmesiska militärjuntan och ett ryskt luftslottsprojekt i Kaliningrad. För att inte tala om det ökade bidraget till Palestina, där demokrati och medborgerliga rättigheter verkar vara helt ointressanta koncept.
Visserligen är det inte fel i sig att skänka pengar till odemokratiska länder. Tanken är ju att de ska bidra till utveckling och demokratisering. Problemet är bara att när en auktoritär regim får pengar är det väldigt sällan pengarna går till att montera ner den auktoritära regimen till förmån för demokrati.
En del halvhjärtade försök att styra biståndet rätt görs faktiskt. Pengarna till Burma går exempelvis inte till regeringen utan till självständiga organisationer. En sådan är Myanmar National Human Rights Commission, där kommissionärerna nyligen visade sig vara endera gamla militärer eller gamla regeringstjänstemän.
Detta påstått självständiga organ ska utreda kränkningar mot mänskliga rättigheter, men enligt både burmesiska och internationella organisationer hör det till sällsyntheterna att sådana utreds. Ibland drabbas anmälaren till och med av repressalier.
Till Kaliningrad, som varje dag pumpar ut 150 000 kubikmeter avloppsvatten i Östersjön, har Sida skänkt 145 miljoner skattepengar. Vattenreningsverket de skulle finansiera har förhalats sedan sjuttiotalet. Vad den ryska administrationen istället lägger våra pengar på kan vi bara fantisera om.
Och nyss lovade regeringen Löfven att skänka Palestina en halv miljard kronor utöver det redan svindlande biståndet. Detta trots att Palestina inte har hållit demokratiska val på tio år. Religionsfriheten är skev, journalister lever farligt, fredliga demonstranter misshandlas och homosexualitet kan leda till dödsstraff. Flera gånger har den Palestinska myndigheten enligt rapporter betalat lön till terrorister. Men istället för att kräva förändring ger Sverige mer pengar.
Man undrar vilken skillnad Sida och regeringen inbillar sig att våra pengar gör. Om Kaliningrad inte har något fungerande reningsverk efter fyrtio år, varför skulle den ryska administrationen plötsligt börja lägga biståndspengarna på det? När ”människorättskommissionen” i Burma knappt behandlade en enda anmälan och ändå fick pengar, varför skulle den då börja bry sig om mänskliga rättigheter? Och om den miljard Palestina har fått sedan 2010 inte har lett till något positivt – varför skulle då en och en halv miljard göra det?
”Vårt stöd bidrar till fattiga länders ekonomiska och politiska utveckling. Det stärker deras demokrati och skapar förutsättningar för dem att själva minska fattigdomen”, stoltserar Sida med på sin hemsida. Det är ett påstående som myndigheten borde vara mer noggrann med att leva upp till. Vi som betalar för biståndet ska kunna lita på att våra pengar verkligen går till att stödja demokrati och utveckling, inte till att hindra den.