Borg missade målet i Almedalen
Finansministerns förslag till försvarsbesparingar tyder på dålig verklighetsförankring.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Alliansregeringen har naturligtvis kritiserats från vänsterhåll under hela tiden den suttit vid makten, men den senaste tiden har också en mer seriös oro infunnit sig. Finns det risk för överhettning och kan ministären Reinfeldts politik rentav vara inflationsskapande? Hur kommer statsfinanserna att se ut när högkonjunkturen slår över i lågkonjunktur?
I Almedalen ville Borg lugna alla oroliga. Det går bra för Sverige, regeringen har full kontroll över de offentliga finanserna och man ämnar agera återhållsamt vad gäller nya reformer framöver.
Och dessutom hade finansministern plötsligen kommit på att det går att spara in fyra miljarder kronor på försvaret till 2010.
Han kunde lika gärna föreslagit att en kärnkraftsreaktor skall läggas ner eller att Sverige ämnar införa euron nästa år. Allt lika dåligt förberett som orealistiskt.
Försvarsminister Mikael Odenberg (m) var med rätta lika förvånad som orolig och förklarade så diplomatiskt han kunde att det knappast finns utrymme för några besparingar över huvud taget och i synnerhet inte besparingar på mer än tio procent av den samlade försvarsbudgeten. Från Försvarsmakten konstaterar man förvånat att siffran aldrig diskuterats, att de föreslagna nedskärningarna i materielanskaffning är omöjliga på så kort tid (kontrakten hinner inte löpa ut) och sist men inte minst att med ytterligare nedrustning kan Sverige inte ens leva upp till internationella åtaganden.
Det senare borde också oroa utrikesminister Carl Bildt. Vilket förtroende kommer att finnas kvar för svensk säkerhetspolitik och hur påverkar det hela det svenska ordförandeskapet i EU om två år? I det senare fallet har försvaret för örvrigt länge flaggat för behovet av större ekonomiska marginaler. En omfördelning inom existerande budget borde vara möjlig, men inte att samtidigt genomföra ytterligare nedrustning.
Borg har förvisso aldrig gjort sig känd som någon kunnig försvarspolitiker och han saknar dessutom förankring för sitt förslag (ty mer än ett förslag kan det rimligtvis inte vara). Många moderater torde vara upprörda och andra undrar vad som egentligen pågår. Till och med oppositionen är förvånad och försvarsutskottets ordförande Ulrica Messing (s) säger att det inte kommit några signaler.
Istället för ansvarstagande ger Borg därmed snarare intryck av motsatsen. Finansministern presenterar orealistiska förslag som inte ens debatterats inom Alliansen. Är det så här den ekonomiska politiken i stort utformas?