Borgerlig fyrklöver måste öka trycket
Det är glädjande att svenskarna vänder kommunismen ryggen. Men det räcker inte för maktskifte.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Människor känner sig naturligtvis lurade. Under 1990-talet lovade företrädare att partiet en gång för alla gjort upp med sitt förflutna. Men i själva verket var det närmast fråga om en klassisk "maskirovka" på äkta sovjetiskt manér.
Enligt de två senaste opinionsundersökningarna fortgår kräftgången. Enligt Skop skulle 6,6 procent rösta på v(pk), en minskning med 1,8 procentenheter. Sifosiffrorna är ännu dystrare för partiet som backar med 1,6 procentenheter och bara får stöd av 5,7 procent av väljarkåren.
Frågan är vad de gamla vänsterväljarna tar vägen. Något entydigt svar går inte att ge. Enligt Sifo tycks svaret vara socialdemokraterna, som ökar kraftigt ? men ändå inte får mer än 38 procent. I Skops väljarbarometer ligger regeringspartiet däremot i stort sett stilla. Miljöpartiet tycks hur som helst inte attrahera särskilt många gamla vänsterväljare.
Med tanke på hur trött statsminister Göran Persson verkar och hur fumligt hans statsråd agerar, finns det nog anledning för socialdemokraterna att inte ta vänsterrösterna för givna. Ett Vägval vänster-parti eller ett Schymanfeministiskt dito kan ställa till det för ministären Persson. Med tanke på hur dåligt det går för v(pk) skulle en sådan utveckling mycket väl kunna leda till att kommunisterna åker ur riksdagen efter nästa val.
Men inte heller den borgerliga fyrklövern kan luta sig tillbaka och se på hur vänsterkrafterna föröder sig själva. Enligt opinionsmätningarna tycks moderaterna ha parkerat på knappt 25 procent (i och för sig en stark återhämtning jämfört med förra riksdagsvalet), medan folkpartiet enligt Sifo och Skop kan notera smärre framgångar. Centern tycks dock inte vinna många nya sympatisörer, medan kristdemokraterna fortsätter att falla och i värsta fall likt v(pk) riskerar att åka ur riksdagen nästa år.
Förutsättningarna för den samlade borgerligheten i allmänhet är annars ganska goda. Fyrklövern är samlad och oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från moderaterna har slipat av partiets skarpaste kanter. Han har därmed gjort sig populär även långt utanför traditionellt moderata kretsar.
Men samtidigt riskerar något av den borgerliga offensivkraften ha försvagats. Det är till exempel talande att när finansminister Pär Nuder och handra halvfigurer i regeringskretsen är ute och talar om att höja skatter i det land som redan har världens högsta skattetryck, ja då uteblir det givna ramaskri från borgerligt håll som borde infinna sig. Det mesta borde tala för en borgerlig valseger 2006, men denna seger går absolut inte att ta för given.