Borta för alltid
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Den asiatiska floddelfinen uppträdde på vår jord för 20 miljoner år sedan. Men ljudet och bilden på hemsidan är bara några år gamla. Däremot är floddelfinen borta för alltid.
Ingen har sett en delfin längs Yangtze-floden de senaste åren. Forskarna kan visserligen ha missat någon enstaka exemplar, men erkänner själva att det saknar praktisk betydelse. Den genetiska variationen skulle hur som helst vara för liten för att arten skulle kunna överleva.
Människan har alltså utrotat den asiatiska floddelfinen och till råga på allt under loppet av några få år. 1998 siktades visserligen bara sju delfiner, men bara några år tidigare uppgick populationen till minst 200 individer. Arten hade då varit utrotningshotad sedan 70-talet.
Den asiatiska floddelfinens öde borde vara en väckarklocka.
Det föregick nämligen ingen rovjakt på delfiner och myndigheterna gjorde en del för att rädda arten.
Men åtgärderna var för små och kom framför allt för sent. Det fanns inga marginaler och nu har alltså den sista delfinen sjungit sin sång för oss. Att lyssna på bandupptagningen känns kusligt.
Frågan är om den sällsynta delfinen blir den sista människan utrotar? Mer än en art lever på marginalen: Av amurleoparden finns mindre än 40 individer i vilt tillstånd, av Java-noshörningen ungefär 60 djur och av Kaliforniatumlaren högst 300.
Vi har alla oändligt många gångar fått höra att si och så många djurarter hotas av utrotning.
Kanske tror man att den dagen ändå inte kommer när en djurart faktiskt försvinner. Men det gör den.