Januari månad har sett valrörelsens försiktiga början, i form av bland annat dueller mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledaren Mona Sahlin (S). Men en helt annan händelse har av naturliga skäl dominerat nyhetsflödet.Jag tänker på jordbävningen i Haiti.Rapporteringen i stort har sett ut ungefär som det brukar efter stora katastrofer. Först relativt anonyma telegram, sedan insikt om katastrofens vidd och slutligen reportage och bilder på plats - i takt med att journalisterna strömmar till.Några bilder etsar sig fast mer än andra. Dels den materiella förstörelsen, med det hopstörtade presidentpalatset som passande symbol för inte bara jordbävningen i sig, utan också statsmaktens kollaps.Dels två bilder på omkomna. I det ena fallet en tonårstjej som minuterna före fotot vådaskjutits till döds. I det andra ett hotell som rasat. Under den sammanstörtade väggen med hotellskylten sticker några ben och fötter ut...I många situationer är det faktiskt önskvärt att visa katastrofer just som de ser ut och de ovanstående exemplen är inte spektakulära, bara realitistiska. Ändå är jag rädd för att också realismen går för långt och leder till någon sorts avtrubbning. Ty de grymma bilderna, som på exempelvis en fotoutställning ensamma fått stå för uppmärksamheten, tvingas på tidningar eller på nätet samsas med diverse blandade nyheter och annonsutrymme.Döden blir därmed uppenbar, men på sätt och vis också bagatelliserad.Däremot är det ingen tvekan om att många tagit katastrofens offer till sina hjärtan. Insamlingarna har slagit rekord och de initiala problemen med att få ut hjälpen har förmodligen förstärkt givarviljan ytterligare.Det är förstås bra - men faktiskt inte helt oproblematiskt. Kanske kan min kommentar verka cynisk, men jag funderar på om inte en del hjälp skulle göra bättre nytta på annat håll.Efter tsunamikatastrofen visade det sig till exempel att en del nödhjälp anlände för sent. För Haiti kan öronmärkta pengar förstås vara till nytta även på längre sikt, förutsatt att de distribueras på ett vettigt sätt, men insamlingarna har ingen omedelbar betydelse för den akuta hjälpinsatsen. De pengarna måste finnas sedan tidigare, insatserna måste vara förberedda sedan länge.Det är förstås ungefär likadant med alla andra katastrofer. Dessutom tillkommer de smygande katastroferna, som hungersnöd eller spridning av aids. Därför brukar hjälporganisationer ofta föredra att bidragen inte är öronmärkta, utan kan användas både på kort och lång sikt, både vid våldsamma naturkatastrofer och vid vardagens elände i den fattiga världen.