I söndags avslutades presidentvalet i Egypten. Det var Muslimska brödraskapets Mohammad Mursi som blev landets första demokratiskt valde president. En demokratiskt vald president låter som god utväg för ett land som Egypten. Men det finns en mängd farhågor att beakta.
Mursi tillhör, eller sedan någon dag tillbaka tillhörde, det tidigare förbjudna Muslimska brödraskapet. Det är en politisk och religiös grupp som grundades i Egypten 1928 och har som målsättning att skapa en islamisk världsstat. Brödraskapet menar att det bästa sättet att styra ett samhälle är med Sharia-lagstiftning och de är helt emot sekulär lagstiftning. Rörelsen har föreslagit diverse straffskatter för landets kristna minoritet eftersom de inte får göra militärtjänst men ändå erhåller "beskydd". De kristna kopterna är ett folk som redan lever under olika typer av förtryck och våld och med brödraskapet vid makten blir det förmodligen inte bättre. Det är alltså denna organisation som Egyptens nyvalde president kommer ifrån.
Presidenten har en mängd utmaningar framför sig. Den största utmaningen är förmodligen att hålla sig väl med landets generaler, som efter revolutionen 2011 hade makten i Egypten tills Mursi valdes till president.
Trots att Mursi är president är det i praktiken fortfarande generalerna (SCAF) som har den verkliga makten. Direkt efter valet förminskade generalerna presidentens makt, vilket kan ses som en signal om vem som bestämmer. Och vissa analytiker hävdar att presidentskapet kommer att se ut som det gör endast så länge SCAF känner sig nöjda med Mursi. Och att man därför inte bör vara för naiv angående landets demokratisering.
I sitt tal efter valvinsten sade Mursi att alla egyptier ska respekteras och behandlas lika, samt att tidigare avtal och överenskommelser ska hållas. Detta är inte alls säkert då presidenten redan har visat skepsis mot fredsavtalet mellan Israel och Egypten.
Mursi har tagit kontakt med Iran för att fördjupa relationen mellan länderna. Irans ledning var positiv till valresultatet och gladdes åt det islamiska uppvaknandet i området. Ett ökat samarbete mellan länderna oroar Israel.
Det är dock inte bara generaler och grannländer Mursi måste hålla sig väl med. Han fick endast 51 procent av rösterna och måste bevisa att han inte endast företräder brödraskapets intressen. Om demokratin fortsätter på den inslagna vägen är det alltså stor risk att den nyvalde presidenten ryker om han inte lyckas charma båda grupperna.
Egyptens utveckling är med andra ord mycket oviss. Det är svårt att sia om framtiden och det beror på flera faktorer. Dels hur Mursi och brödraskapet kommer agera. Men även hur SCAF kommer förhålla sig till det nya styret.
Den starka maktkampen mellan brödraskapet och militären kan sluta hur som helst. En demokratisk utveckling vore lovvärd, men det är förmodligen en alltför naiv förhoppning.