Som man frågar får man svar. Och om man frågar vem som helst vilket förtroende en partiledare för ett parti i kris har, ja då är också sannolikheten för ett negativt svar högt.
Centern är inget undantag. Demoskop har frågat nästan 4.000 personer vilka partiledare de tror är en tillgång respektive en belastning för sina respektive partier. Bara tolv procent anser att Annie Lööf är en tillgång för Centern. Hälften anser däremot att hon är en belastning. Ingen av de andra partiledarna har så dåliga siffror mot sig.
Fast så går det också dåligt för Centern. Och på frågan huruvida det är Lööfs fel finns det nog skäl att uttrycka sig nekande.
Lööf har haft det svårt, hon har inte fått sin företrädare Maud Olofssons genomslag. Men i ärlighetens namn gick det inte särskilt bra för Centern tidigare heller. Partiets problem är delvis demografiska. Urbaniseringen har ryckt undan den traditionella väljarbasen – samtidigt som gröna vågens sympatisörer (eller deras barn) i betydande utsträckning numera röstar på Miljöpartiet.
Dessutom tycks Centern vara ett anmärkningsvärt svårskött pastorat.
Det ursprungliga radikalliberala förslaget till nytt idéprogram sänkte partiet i opinionsundersökningarna. För ett parti som redan tidigare låg oroväckande nära riksdagsspärren var det förstås katastrofalt. Inte har det heller blivit bättre av CUF:s förslag om legaliserad narkotika.
”Jag tror att det är provocerande att vara ung tjej i ledarposition” säger Lööf själv om det svaga stödet för henne. Det ligger något i det. Enligt Demoskop går det nämligen ganska dåligt för den andra kvinnliga partiledaren också – Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. I Lööfs fall är frågan ändå om eventuella fördomar mot kvinnor i politiken inte bara är en förstärkningseffekt i en redan dålig situation.
Orättvist är det däremot att hon får förtroendekrisen kastad rakt i ansiktet på sig just nu. Den kalabalik som det ovan nämnda idéprogrammet utlöste både inom och utom Centern lyckades hon nämligen vända i en ovanligt välordnad extrastämma. Lööf gav måhända oväntade exempel på gott ledarskap när hon behövde det som mest.
Hennes problem är emellertid att det kan ta tid innan sådana förändringar får genomslag också i väljarstödet. En tid som varken Lööf eller Centern har. Det är bara ett och ett halvt år till riksdagsvalet.
Stalltipset är ändå att hon får sitta kvar som partiledare – om inte av andra skäl så för att Centern vill undvika ytterligare bråk och dålig publicitet. Dessutom finns det knappast någon given efterträdare.
Fast det förutsätter nog att det vänder nu. Varje opinionsmätning med ett väljarstöd om fyra procent eller mer är guld värt, varje mätning med ett resultat under fyra procent en belastning.
Och eventuella mätningar med resultat under tre procent en katastrof.