Ibland kan symbolik säga en hel del om tillståndet i ett politiskt parti. Under de senaste åren har följaktligen inte bara bruket av det klassiska moderat-M:et minskat, dessutom har den lika klassiska klarblå moderatfärgen blivit allt blekare på brevpapper och andra trycksaker. Där är vi nu – med ett ledarlöst parti som (beroende på vilken utgångspunkt man väljer) gjorde ett bra eller medelmåttigt riksdagsval och vars färg inte går att bleka ytterligare utan att konturerna gentemot bakgrunden helt ska suddas ut.
Ute i landet knorras det. I många kommuner har Sverigedemokraterna inte bara närmat sig Moderaterna i storlek utan i vissa fall till och med gått om. Lokalpolitikerna känner sig ignorerade av partiledningen i Stockholm.
Och nu kommer Moderaterna förmodligen att få en partiledare som en gång gjorde sig ökänd för att kalla stockholmare smartare än lantisar.
I sig bör hon naturligtvis inte få lida längre för det, i synnerhet som hon bett om ursäkt. Men rätt eller inte representerar Anna Kinberg Batra för många de nya moderater vars profiler inte bara är utpräglat ljusblå utan som också uppfattas som synnerligen Stockholmscentrerade.
Krav har höjts för att i samband med partiledarvalet också byta ut delar av partistyrelsen, att densamma redan nu ska ställa sina platser till förfogande. Det är högst rimliga önskemål. Frågan är samtidigt vilka som kommer istället. Kommer den ideologiska paletten att få ett bredare spektrum eller kommer de ”nya” Moderaterna dominera?
För den som vågar inse tingens realiteter är det dock uppenbart att de nya Moderaterna som begrepp nått vägs ände. Det som var briljant 2006 och gick an ännu för fyra år sedan var förlegat redan i årets val och kommer att bli patetiskt nästa. Därmed inte sagt att allt måste kastas ut eller att partiet nödvändigtvis måste återvända till hur det såg ut vid sekelskiftet. Det går like lite an att 2018 gå till val som Bo Lundgrens parti som det går att gå till val som Fredrik Reinfeldts.
Fast först och främst ska riksdagen fatta beslut om statsbudgeten och det kan vända upp och ner på ack så många djärva planer. Alliansen med Moderaterna i spetsen tänker uppenbarligen inte dra tillbaka sin budgetmotion och eftersom Sverigedemokraterna möjligtvis kan tänka sig att rösta på densamma kan regeringen strax åka på ett nederlag så kraftigt att den mycket väl kan tvingas avgå. I så fall måste Alliansen vara beredd att ta över – oavsett parlamentariska och internpolitiska omständigheter. Går inte detta, måste de borgerliga partierna förbereda sig på ett svårfrånkomligt extraval.