Danska flaggor och danska offer
Hoten mot Danmark, och Sverige, påvisar att extrema islamister ser alla västerlänningar som fiender.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Historien har förstås sina komiska poänger, även om det säkert var så lagom roligt för Azerbajdzjans regering då ett schweiziskt regeringsbesök händelsevis pågick. Vad vi kan lära oss av denna och en del andra protester är att angreppen på Danmark inte nödvändigtvis skall tolkas helt bokstavligt. Många demonstranter vet förmodligen inte ens var Danmark ligger.
Ändå har utvecklingen redan fått allvarliga ekonomiska och politiska återverkningar. Dansk-svenska Arla har förlorat en halv miljard kronor till följd av bojkotten. Förvisso duger det att tala om konsumentmakt! Men andra företag kan dra sig för storinvesteringar i exempelvis Mellanöstern.
Allvarligast är dock hoten mot enskilda människor. Även om de antiskandinaviska demonstrationerna blivit mindre och färre, så har hoten snarare blivit allvarligare. Sålunda har FN-organet UNRWA skickat ut en varning efter att ha fått starka indikationer på kommande våldsdåd. Enligt uppgifterna riskerar en dansk (eller svensk) diplomat att kidnappas på Västbanken eller i Gaza och därefter avrättas.
Misstankarna går i riktning mot al-Qaida och hotbilden bekräftas åtminstone delvis av palestiniernas president Mahmoud Abbas. Danmark och Sverige med flera länder har dragit ner på den diplomatiska representationen och många biståndsprojekt ligger i träda.
Många finner nog hoten, som kopplas till karikatyrbilderna på Muhammed, som fruktansvärda, men också djupt orättvisa och inte minst fullständigt oproportionerliga. Vart är världen på väg när nidbilder leder till reella dödshot?
Men så handlar inte frågan längre heller primärt om karikatyrteckningar - om den ens någonsin gjort det. Snarare har dessa nidbilder fungerat som katalysator och ursäkt för al-Qaida med flera att rikta sin vrede också mot danskar. Eller för den delen svenskar, man kan nog räkna med att hatet spiller över också på grannländerna.
Många har utgått ifrån att den allmänna hotbilden vad gäller terrorism står i direkt proportion till relationerna med USA i allmänhet och engagemanget i Irak i synnerhet. Danmark har verkligen trupp i Irak, men deltagandet är närmast symboliskt. Det bryr sig al-Qaida och andra terroristgrupper sig inte om. För närvarande är det "inne" att angripa danskar. Vem vet vad som krävs för att svenskar skall hamna i terroristernas sikte?