Sönderskurna bildäck, spottloskor och krossade fönster. Händelser och övergrepp som Norrköpings folkvalda har utsatts för enligt en enkät NT gjort. Detta för att politikerna valt att just vara politiker och offentligt företräda en åsikt och sina väljare. Oacceptabelt på alla sätt.
Hot mot folkvalda, även i Norrköping, är vanligare än vi tror som NT rapporterar. Drygt en tredjedel av de folkvalda i Norrköping som svarat på NT:s enkät uppger att de under sin politiska gärning hotats eller trakasserats. Kvinnliga politiker utsätts ofta för grova sexuella anspelningar medan män hotas med våld. Av olika skäl har en stor andel av de utsatta valt att inte polisanmäla hoten.
Medvetenheten om problemen tycks vara god bland såväl politiker som tjänstemän. I kommentarerna till enkäten framgår att många folkvalda tvingas eller väljer att anpassa sig efter hotbilden. En del har slutat gå ut på krogen, andra håller en låg profil i känsliga frågor. Att det sker är möjligen begripligt, men samtidigt ytterst olyckligt. Att någon ska behöva avstå det offentliga rummet för att de har en politisk åsikt är tragiskt.
Hot mot folkvalda är i grunden hot mot demokratin och ska tas på största allvar. Norrköpings kommun har en policy för hot och utarbetade rutiner. Det är bra. Samtidigt är det uppenbart att många folkvalda känner att debattklimatet mellan politiker stundvis är onödigt cyniskt och hårt. En utveckling som kan trigga ”galningar”. Att en del politiker har problem att hålla en anständig och respektabel nivå på debatten är i sammanhanget märkligt och olyckligt. De om några borde ha kunskap om vad en urspårad debatt kan innebära.
Folkvalda i kommuner och landsting är på fler sätt demokratins grovjobbare. Många och långa möten och långt ifrån det som kan kallas maktens köttgrytor. Sverige har relativt många förtroendeposter och fritidspolitiker vilket innebär att avståndet mellan väljare och valda är ganska litet. Framträdande politiker på alla politiska nivåer kan i de flesta fall röra sig fritt på gator och torg. Än så länge ska tilläggas. Tårtningen av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och flera andra före honom är exempel på övergrepp som drabbar individen hårt och som i tangentens riktning gör det offentliga samtalet mindre. Vill vi ha ett samhälle där politiker bara syns bakom kravallstaket, har hemlig adress och bara rör sig med livvakter?
Samtidigt som det finns gott om exempel där enskilda politiker utsätts för olika former av trakasserier är det också uppenbart att frågan tas på allt större allvar. Förr hette det att politiker fick vara beredda på att ta lite ”skit”, i dag är inställningen lyckligtvis en annan.