Demokratisk delseger för demonstranterna

Demonstranterna har tvingat presidenten att sparka sin premiärminister och den demokratifientliga parlamentsmajoriteten att backa. Men Ukrainas revolution är inte över.

Norrköping2014-01-29 04:25
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Det har gått inflation i begreppet ”dramatik” när man talar om Ukraina, fast det gäller egentligen bara på det högst bokstavliga gatuplanet. Politiskt har stagnation varit ett bättre begrepp.

Åtminstone var det så fram till i går tisdag, då den av allmänheten illa sedda premiärministern Mykola Azarov begärde avsked från sin post, ”med syftet att skapa nya möjlighter för en politisk kompromiss för att fredligt lösa konflikten”. I själva verket fick Azarov sparken som ett bondeoffer från president Viktor Jankovytjs sida.

Ännu viktigarare var kanske att Radan (som parlamentet heter) i går och på Janukovytjs order beslutade att riva upp de antidemonstrationslagar som nyligen antogs och som var den utlösande gnistan för de senaste dagarnas explosion på Kyivs gator. Väl att lägga märke till var det lagar modellerade efter motsvarande ryska åtgärder. Det är uppenbart att Janukovytj lärt sig av hans ryske kollega Vladimir Putin hur en auktoritär slipsten ska dras.

Fast Jankuvytj är inte Putin och Ukraina är inte Ryssland. Till skillnad från i Moskva kan inte heller Janukovytj med någon större framgång spela på nationella känslor, eftersom de ukrainska nationalisterna som bekant inte vill gå i Kremls ledband. Den ukrainske presidentens enda riktiga trumfkort har tidigare varit sovjetnostalgin i det av ekonomiska trångmål och korruption präglade landet. Det var sådana känslor som (sannolikt tillsammans med valfusk) gav honom segern i presidentvalet för fyra år sedan. Men sedan dess har problemen knappast blivit mindre och det är också den främsta förklaringen till varför också det delvis rysktalande östra Ukraina nu håller på att överge honom.

Under alla omständigheter innebär gårdagens händelser givna framgångar för landets politiska opposition. Fast desamma innebär också nya utmaningar, eftersom de i värsta fall paradoxalt nog kan förstärka motsättningar mellan oppositionspartierna på Majdan å ena sidan och de mer radikala och partipolitiskt fristående demonstranterna på andra håll i staden å andra. Utvecklingen skapar faktiskt vissa förutsättningar för konstruktiva förhandlingar, fast radikalerna kommer snarare att ta händelserna som intäkt för hur framgångsrik den våldsamma taktiken varit. Det kan bli svårt för partierna att ta makten över ”gatans parlament” och det kan i förlängningen leda till svåra spänningar inom oppositionen.

En annan sak är att Janukovytj är genuint opålitlig och kan ändra uppfattning från den ena dagen till den andra. Ingen ska alltså inbilla sig att revolutionen på något sätt är över.

Läs mer om