Omvärlden borde egentligen ingripit för länge sedan mot den syriske presidenten Bashar Assads och hans massmördande trupper. Användandet av kemiska stridsmedel är bara kulmen på vad som enklast kan betecknas som ett folkmord. Som alltid är dock ekvationen inte så enkel som man skulle kunna önska.
För stunden återstår det på sin höjd ett par dagar innan FN:s observatörer lämnar sin rapport till generalsekreterare Ban Ki-Moon och allt tyder på att de har hittat bevis på att kemiska stridsmedel har använts mot civilbefolkningen i delar av Damaskus.
USA säger sig redan, via telefonavlyssning, ha tillräckligt med bevis. Storbritanniens premiärminister David Cameron fick i veckan hemläxa av såväl opposition och det egna partiet när han under ett snabbinkallat parlamentsmöte försökte få med sig ledamöterna på en snabb militär insats. Labour vill bland annat ha FN rapporten klar innan de röstar.
President Obama lär dock inte känna sig tvingad att invänta FN. Dessutom kommer världsorganisationen i vanlig ordning att blockeras av såväl Ryssland som Kina. Tron att FN ska kunna göra annat än att producera urvattnade deklarationer dog för länge sedan, även om ett FN-godkännande är den snuttefilt som många efterlängtar. I avdelningen meningslösa piruetter gjorde Irans och Rysslands presidenter i går ett gemensamt uttalande där man fördömde gasattacken, men påpekade noga att det inte var skäl nog för en intervention utifrån. Vem kunde förvänta sig något annat?
Världshistorien har för många exempel där en passiv omvärld låtit tyranner och despoter fortsätta mördandet av oskyldiga. Vi behöver inte gå längre tillbaka i historien än till Srebrenica eller Rwanda för att se vad passivitet och undanflykter innebär för de som är i andras våld.
Obama har under konfliktens gång hållit sig passiv. Ett krigstrött USA är inte intresserade av fler äventyrligheter och presidenten gick till val på att avsluta krig, inte starta dem. Något som präglat den passiva, rent av ointressanta hållningen till omvärlden som präglat Obamas presidentskap.
I onsdags var det femtioårsdagen för Martin Luther Kings berömda tal ”I have a dream”, en del av Obamas kritiker roade sig med att påpeka att Obama snarare skulle säga ”I have a drone”. För det är med just obemannade men bestyckade drönare som Obama har bedrivit sin utrikespolitik i såväl Pakistan och Afghanistan som i Jemen. Att sen smarta bomber tenderar att inte alltid vara så smarta har medfört att många oskyldiga också dödats av drönarna.
Det är tänkt att Obama ska landa på Arlanda på onsdag nästa vecka. Kanske är det en nybliven krigspresident som landar, om han inte ställer in resan.