I fredags slutförde EU och Kanada ett stort frihandelsavtal, som bland annat innebär att parterna ska avskaffa 98 procent av tullarna mellan sig. Men det skedde med protester in i det sista.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet var tillsammans med Sverigedemokraterna emot avtalet, medan allianspartierna var för. Socialdemokraterna vacklade, var kritiska, för avtalet, fast ändå emot. En hållning vi vant oss vid från partiet. Men det är som sagt den Europeiska unionen som förhandlar fram avtalet och så sent som i onsdags, alltså dagen innan toppmötet som bekräftade att avtalet är klart hölls, protesterade både Tyskland och Frankrike.
Allt är med andra ord som vanligt. Den samlade vänstern är emot välståndsskapande frihandel och marknadsekonomi. De stora bjässarna vill bevara de privilegier och frihandelsavtal de har och slippa en massa jobbig konkurrens från länder som Polen, Slovenien och Sverige.
Men det är inte själva frihandeln det protesteras mot, utan den typ av skiljedomstol som ska inrättas för att skapa ett starkt investeringsskydd, det som kallas ISDS.
Vad ISDS handlar om är att stater inte godtyckligt ska kunna köra över företag, vilket trots allt sker. Det finns en mängd internationella avtal som skyddar företags äganderätt mot till exempel expropriering, som Europakonventionen. Det är dessa rättigheter som ISDS ska skydda, i de fall en stat kan misstänkas ha brutit mot dessa avtal och missgynnat ett företag från ett annat land.
Det finns de som invänder och säger att fallen bör prövas i vanlig domstol i stället för via ISDS. Det är en rimlig invändning, men den faller av ett par olika skäl. Det första är vilket lands domstol som ska avgöra fallet. Om ett svenskt företag finner sin egendom exproprierad i en amerikansk stat och detta ska prövas av en amerikansk domstol i samma stat, finns det skäl att tro att domstolen skulle vara partisk till fördel för amerikanerna. Den omvända fallet gäller givetvis för ett amerikanskt företag i Sverige. Det behövs alltså en tredje, objektiv part. Den parten måste också vara mycket kunnig och insatt i internationell rätt, vilket vanliga domare och domstolar inte är.
ISDS är dessutom ett standardförfarande vid dylika handelsavtal och enligt Anne Ramberg, generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund, finns det 2700 olika ISDS-avtal i dag. Det är med andra ord inget unikt för avtalet mellan EU och Kanada. Mytbilden som vänstern försöker måla upp, att stora amerikanska bolag ska kunna stämma små europeiska kommuner till bankrutt är inget annat än konspiratoriskt trams.
Att det börjar mullras i leden kring EU:s handelsavtal med Kanada är bara en föraning om hur vänstern och privilegierade industripatroner kommer låta när frihandelsavtalet med USA börjar synas och närma sig färdigställande. Det avtalet kommer binda samman världens två största ekonomier och vara ett bättre och mer effektivt botemedel mot den ekonomiska krisen på de båda kontinenterna än alla stimulanspaket i världen.
Men eftersom stimulansen kommer drivas fram av den fria marknadsekonomin är vänstern emot. Det är ingen idé att låta sig luras. Precis som den en gång ville förbjuda paraboler, serietidningar och mobiltelefoner vill vänstern av i dag hindra nya frihandelsavtal.