Domen över diktatorn kan bli Iraks nya chans
Dödsdomen mot Saddam Hussein var väntad, men andra domar påvisar att det inte handlar om någon skådeprocess.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I går avkunnades den första domen mot Saddam Hussein och som väntat dömdes han till döden genom hängning - han förvägras alltså i likhet med just nazisterna rätten till en "ärofull" avrättning genom arkebusering. Eventuellt kommer Saddam Hussein att dömas för fler brott, fortfarande återstår till exempel domen för gasmorden mot kurder på 80-talet. Under söndagen dömdes förutom Saddam Hussein två av hans främsta hantlangare till hängning.
För många irakier, i synnerhet kurder och shiiter, utgör domarna en befrielse som exempelvis vi svenskar i det jämförelsevis skyddade Norden har svårt att förstå. Särskilt domen mot Saddam Hussein utgör en postum upprättelse för alla de som förföljdes, torterades och mördades under hans många år vid makten.
Sedan kan man från europeisk horisont beklaga att det nya Irak inte tagit chansen och avskaffat dödsstraffet.
Lika viktiga är faktiskt de andra domar som domstolen i Bagdad fattar. I går fick bland annat en tidigare vicepresident livstids fängelse, medan en annan person frikändes. Det påvisar att rättegångarna inte är några skådeprocesser, utan följer bestämda spelregler med hårda krav på bevis med mera.
Domen mot Saddam Hussein räcker förstås inte i sig själv, det är främst andra faktorer som avgör huruvida Iraks flämtande demokrati skall överleva eller om fullständigt inbördeskrig står för dörren. Men domen kan i bästa fall ändå fungera som ett avslut och därmed en möjlighet att bygga upp något nytt samt med kraft ta sig an dagens problem.
Dessutom fungerar förstås rättegången avskräckande också utanför Iraks gränser. Liksom i fallet med krigförsbrytarrättegångarna efter det jugoslaviska upplösningskriget och folkmordet i Rwanda påvisas att massmördare inte längre kan känna sig säkra på att undkomma rättvisans straffande svärd.