Det är tomt i ladorna, har finansminister Magdalena Andersson (S) påstått. Fast när hon i går presenterade sin första budgetproposition fanns det ändå pengar till mycket! Satsningar för över 25 miljarder kronor bara kommande budgetår, närmare bestämt.
Mycket var känt, men lite överraskande var ändå att förhoppningarna om ökade förvarsanslag fryser inne. Socialdemokraterna lovade 1,9 miljarder kronor under mandatperioden, men nu blir det plötsligt 1,4 miljarder istället. Dessutom kommer höjda arbetsgivaravgifter för unga att kosta försvaret 300 miljoner redan från 2016. Alliansens budgetförslag är visserligen inte mycket bättre. I båda fallen räcker det inte på långa vägar för att täcka behoven.
I andra fall finns det pengar! Som vi redan i går kunde berätta avsätter regeringen hela 27 miljarder kronor till den kontroversiella Norrbotniabanan, trots att bland andra Statens institut för väg- och trafikforskning sågat planerna.
Naturligtvis kan regeringen också räkna in en hel del på intäktssidan. Skatterna kommer att höjas med nästan 23 miljarder kronor. Arbetsgivarutgifterna för unga höjs och avdraget för pensionssparande slopas – tillsammans med införandet av en särskild löneskatt för äldre ser ministären Löfven därmed till att pensionärerna själva får finansiera den sänkning av pensionärernas skatt som Andersson gärna skryter om.
Finansministern vill emellertid gärna framställa hennes budget som ett radikalt brott gentemot den gamla regeringens politik. På den punkten har hon rätt. Ministären Löfven tar nu stora steg bort från arbetslinjen, om man så vill i riktning mot nygammal bidragspolitik.
Förutom höjda arbetsgivaravgifter vid anställning av unga förstärks i praktiken den så kallade progressiviteten i skatteskalan. Det lönar sig alltså sämre att arbeta mer för högre lön och därmed också att utbilda sig bättre. Höjda miljöskatter kommer knappast heller att gynna tillväxten och framför allt innebär regeringens förslag (som ligger utanför budgeten) om att de så kallade välfärdsvinsterna ska utredas att en död hand läggs över branschen – vilket enligt åtminstone Vänsterpartiet också är meningen.
Fast nu är det ju inte säkert att budgetproposition omsätts i verkligheten över huvud taget. De rödgröna partierna har inte nödvändigtvis störst stöd i riksdagen, det räcker att Sverigedemokraterna röstar för Alliansens budgetförslag för att regeringens budget ska falla.
Händer detta är emellertid regeringskrisen också ett faktum, sannolikt med extraval som följd på andra sidan årsskiftet. Huruvida Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är förberedda för en sådan utveckling kan emellertid diskuteras. Paradoxalt nog har Fredrik Reinfeldt genom att avgå som partiledare skapat ett politiskt vakuum som kan rädda Löfven kvar vid makten.
Den här gången.