Dagens Nyheter har i en pågående artikelserie tillsammans med SCB granskat svensk integrationspolitik. Hur den fungerar, inte fungerar och hur integrationen har utvecklats över tid. I den fjärde delen, som publicerades i går tisdag, presenteras statistik över såväl den ekonomiska segregationen som den etniska segregationen. Även Norrköping redovisas i undersökningen. I korthet har såväl den etniska som den ekonomiska segregationen ökat. Av Sveriges trettio största, och undersökta, kommuner har den ökat mest i Kristianstad med ett värde på 21,0 sedan 1991. Norrköping klarar sig ”bättre” med ett värde på 9,2.
Denna utveckling är på alla sätt en utmaning för alla kommuner och staten. Politiken beslutas nationellt, medan arbetet utförs ute i kommunerna. Tidigare delar i DN:s serie visar att tiden fram tills en nyanländ har en egen försörjning kan vara väldigt lång, ibland längre än ett decennium. Samtidigt växer utanförskapet i bostadsområdena där allt färre infödda svenskar bor. De långsiktiga effekterna kan vi se i namnkunniga områden som Rosengård, Bergsjön och Skäggetorp. Priset för dåligt fungerande integration.
Samtidigt finns det ingen enkel formel för att lösa problemen. Föregående regering hade arbetslinjen som högsta politiska mål och klimatet i debatten blev något bättre. Däremot gjorde man en asyluppgörelse med Miljöpartiet som i sin tur ökade trycket i systemet än mer. Effekterna ser vi i dag och prognoserna för de närmaste åren antyder att utmaningarna inte kommer att minska. Snarare öka markant. Migrationsverkets prognoser och budgetäskande för kommande mandatperiod är i sammanhanget en tydlig fingervisning om att något bör göras omgående.
I detta läge vore det oansvarigt att inte diskutera hur saker och ting kan hanteras bättre. Hur bryts den utveckling som uppenbarligen gått i fel riktning under flera decennier (och många regeringar)? Det finns etniska grupper som lyckats relativt väl, exempelvis många av de som flydde till Sverige under kriget i det sönderfallande Jugoslavien. Vad finns att lära av detta?
Svensk integrationspolitik får till stora delar ses som ett misslyckande om man ser till den utveckling som redovisas i DN. Om utanförskapet ska brytas och integrationen lyckas krävs något annat än det som hittills skett från ansvariga beslutsfattare av olika politisk kulör. Arbete är en nyckel in i samhällsgemenskapen, språket en annan. Tyvärr tycks förmågan att tänka nytt och utanför invanda ramar vara begränsad.