Den 18 november i år rapporterade Sveriges Radio att Polisen i Västernorrland fått in ett tips om en pojke som försvann 1980. Han hette Johan Asplund. Fallet är mycket speciellt, eftersom två män redan dömts. Den ene, som dömdes för människorov i tingsrätten, friades senare av hovrätten. Den andre dömdes för mord 2001, men fick resning och frikändes 2012. Då hade han bytt namn från Thomas Quick till Sture Bergwall.
Fallet är en rättsskandal som aldrig tycks ta slut.
Johan Asplunds föräldrar kommer aldrig få rättvisa för sin bortrövade och mördade son. Det är en aspekt av Quick-härvan som allt för sällan diskuteras. Till Asplunds namn bör Yenon Levi, Therese Johannesen, Charles Zelmanovits, Marianus och Janni Stegehuis, Trine Jensen, Gry Storvik läggas. Mordfall som Bergwall dömdes för och senare har blivit friad ifrån. Familj och vänner till dessa offer kommer aldrig få upprättelse. Deras mördare går så vitt känt fortfarande fria.
Sture Bergwall satt inspärrad på Säters sjukhus med uppenbara mentala problem och en våldsam historia. Han blev neddrogad med psykofarmaka och utsatt för allvarliga psykologiska experiment av anstaltens psykiatriker. Experiment som fick honom att erkänna och bli fälld för en lång rad mord. Han har sedan journalisten Hannes Råstam börjat undersöka saken frikänts från samtliga och är idag frisläppt.
Att Bergwall suttit oskyldigt inspärrad är en självklar rättsskandal. Men Bergwall har fått upprättelse och befinner sig numer utför fängelsemurarna. Hans påstådda offer däremot, lever i ovisshet kring vem som mördat deras anhöriga, och varför.
Försvunne Johan Asplunds föräldrar har till och med väckt enskilt åtal mot en alternativ misstänkt för mordet på deras son. Det var han som dömdes för människorov i tingsrätten, men sedermera friades. Hade det svenska rättsväsendet inte varit så benhårda i sin tro på att Bergwall var mördaren hade fallet kanske undersökts ordentligt och mannen prövats rättvist och Asplunds föräldrar fått ro. Nu lever de med ovisshet och den friade mannen kommer alltid få leva med en misstanke att det faktiskt var han som mördade Asplund.
Fallet Sture Bergwall undersöktes 2006 av dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz. Han hade kunnat välja att åtala åklagaren Christer van der Kwast för tjänstefel och polisen Seppi Penttinen för mened. I stället valde han att i sin granskning av dem komma fram till att de skött sig exemplariskt. Nu för tiden ses de tre och journalisten Gubb Jan Stigsson en gång om året en gång om året i Stigssons stuga. De kallar sig för "Quicklaget" och Lambertz lägger med glad min upp information om deras rättshaveristiska resor på sin Facebook. De är en hånfull spottloska i ansiktet på de som aldrig fått upprättelse.
Lambertz förnekar ihärdigt att det är något fel på domarna. Samtidigt gjorde han 2013 det häpnadsväckande uttalandet att vi inte vet om Bergwall är skyldig eller inte. Den som är det minsta insatt i grundläggande rättsprinciper vet att ingen oskyldig ska dömas om inte motsatsen kan bevisas. Ändå fortsätter Lambertz, nu justitieråd i Högsta domstolen, hävda att fallet Sture Bergwall inte är en rättsskandal.
Samtidigt letar Polisen efter Johan Asplunds kropp i de norrländska skogarna.