Skillnaden mellan AAA och AA+ kan tyckas obetydlig, men Standard & Poors sänkning av det amerikanska kreditbetyget kan i värsta fall få närmast katastrofala återverkningar. Även om vissa kritiserar kreditinstitutet är sänkningen ett tecken i tiden som förmodligen aktualiserats förr eller senare i vilket fall som helst.
Vita huset menar sig ha kontroll över den ekonomiska saneringen, fast kalabaliken kring sista minuten-överenskommelsen kring budgeten talar om någonting helt annat. Kompromissbeslutet var egentligen bara en seger över det totala vansinnet - det vill säga inställda betalningar.
Nu inföll visserligen aldrig den börskrasch många hade förutspått på måndagen. På marginalen kan Europeiska centralbankens (ECB) beslut om stödköp av statsobligationer i eurozonen bidragit till det (högst relativt) lyckliga utfallet. I vilket fall som helst är det emellertid på andra sidan Atlanten världens öde avgörs.
Att Förenta Staterna numera spydigt jämförs med Grekland eller (i bästa fall) Italien är måhända lustigt, men i grunden djupt alarmerande - om än överdrivet. Problemet är att medan Greklands öden på sin höjd är ett problem för Europa påverkar USA:s finanser hela världen.
Men om världskapitalismen härigenom utmanas är det något som också får politiska konsekvenser. Förra gången vi upplevde något liknande vann statsauktoritära och fascistiska rörelser mark. Sovjetunionen vann proselyter i demokratiska länder och Nazityskland framstod under några år som världens framgångsrikaste ekonomi.
I dag är det uppenbart att diktaturen Kinas ekonomiska såväl som politiska inflytande kommer att öka ytterligare. De globala konsekvenserna syns i exempelvis Afrika, där kinesiskt "bistånd" sällan går hand i hand med demokratisering och mänskliga rättigheter.
På de sovjetiska ruinerna har Vladimir Putin samtidigt byggt upp en nygammal och relativt robust rysk stat, vars politiska ideologi med en eufemism kallas för "styrd demokrati". Med de baltiska staterna som lysande undantag följer hela den för detta Sovjetunionen det ryska exemplet.
I Europa riskerar demokratin att långsiktigt utmanas av mer eller mindre extremnationalistiska rörelser - nyfascism om man så vill.
Mycket, om än inte allt, hänger faktiskt samman med USA:s ekonomiska problem. Här i Europa har det i decennier varit populärt att från vänsterhåll skälla på "USA-imperialismen", medan högern nöjt sig med att skämta om "dumma" amerikaner. Att spotta på Washington har varit tacksamt från en bekväm position där Förenta Staterna stått för såväl de ekonomiska som politiska och militära musklerna.
Som bekant saknar man inte kon förrän båset är tomt.