Europa i kris göder korruptionen

Korruptionen kostar EU:s medborgare hundratals miljarder årligen. Men i ett land är problemen värre än någon annanstans och det påverkar i förlängningen hela kontinenten.

Norrköping2014-02-04 04:53
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Tusen miljarder kronor är en summa svår att greppa om, så stor är EU:s budget. För mycket, enligt vissa. Inte så mycket, enligt andra som jämför med medlemsstaternas egna budgetar som ofta är mycket större.

Fast lika mycket pengar – tusen miljarder – kostar korruptionen. Varje år. Och det är förstås inget annat än en skandal.

EU-kommissionären Cecilia Malmström presenterade under gårdagen en lång rapport om korruptionen i olika medlemsländer. Fyra länder pekas särskilt ut: Bulgarien, Grekland, Italien och Rumänien. Inte för inte drar det åt Balkanhållet, fast det är inte någon självklar geografisk koppling.

Dessutom är det verkligt intressanta inte något av Balkan-länderna, utan en av EU:s grundarstater. Italien.

I Italien finns maffian och den har varit en förbannelse i decennier och sekler. Dessutom kan maffian i den ekonomiska och politiska krisens Italien återigen vara på frammarsch.

Nyligen genomfördes trots ett större tillslag i självaste huvudstaden Rom. Nästan 100 personer greps och ett värde motsvarande över två miljarder kronor beslagtogs. Ett bakslag för Camorran, det vill säga den napoletanska maffian som dominerar huvudstaden, men inte mer. De tre stora maffiagrupperna – Camorran, ’Ndraghetan och, mest känd för omvärlden, Cosa Nostra – tros tillsammans omsätta över 1 100 miljarder årligen. I samma storleksordning som hela korruptionen inom EU, eller hela unionens budget.

Maffian är, om man så vill, Italiens enskilt största företagsgrupp. Men till skillnad från vanlig företagsamhet är emellertid maffians verksamet – förutom att vara olaglig, omoralisk och ofta brutal – samhällsekonomisk parasitär. Det är dock talande att den organiserade brottsligheten skördar framgångar i tider av ekonomisk (och politisk) oro. I spåren följer bland annat korruption och det är därför det italienska problemet är så mycket allvarligare än korruptionen i de ovan nämnda mindre medlemsländerna. Till skillnad från fallet i många andra länder kan maffian i Italien förlita sig på en traditionellt god infrastruktur i samhället.

Vid sådana jämförelser framstår den svenska korruptionen nästan som en sörgårdsidyll. Fast det är farligt att slå sig till ro med att det är bättre här än på många andra ställen. Då kan vi nämligen inbilla oss att korruptionen över huvud taget inte existerar, vilket den gör. Det påvisar om inte annat mutskandalerna i Göteborg. Malmström är i sin rapport också kritisk mot kommunernas avtal med privata företag, vilka inte anses tillräckligt öppna, liksom att partierna tillåter sig motta anonyma bidrag.

Läs mer om