Farlig nationalism i karikatyrkrisens spår
Vi har alla anledning att fråga oss varför Jeppe super.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Enligt den senaste opinionsmätningen, passande nog publicerad i Jyllands-Posten, skulle Dansk Folkeparti få hela 18 procent om det vore val i dag. Inte bara går DF framåt, dessutom backar Socialdemokratiet ytterligare från en redan låg nivå. Dessa båda partier är numera närmast jämstarka.
Naturligtvis finns det skillnader mellan Frankrike och Danmark, men många drag går igen. I båda fallen har delar av det politiska etablissemanget dragit fel slutsatser av utvecklingen och i båda fallen är det också den traditionella vänstern som förlorat mest.
I Frankrike tolkade många kravallerna som en reaktion på den sittande konservative premiärministern Nicolas Sarkozys politik. Men i själva verket gick Sarkozy stärkt ur krisen, medan vänstern tappade ytterligare stöd. I Danmark har många kritiserat statsminister Anders Fogh Rasmussen från Venstre och anklagat honom för okänslighet, men danskarna i gemen är uppenbarligen av annan åsikt.
Såväl Front National som DF brukar ofta placeras längst ut till höger på den politiska skalan, men om man ser till väljarkadern stämmer detta dåligt. Tvärtom tycks det vara socialdemokratiska partier som förlorar till nationalpopulisterna.
Gemensamt för situationen i Frankrike och Danmark tycks också vara att ingen, åtminstone inte inom det politiska etablissemanget, vet hur man bör hantera situationen. Det är förstås salongsfähigt att fördöma exempelvis DF:s partiledare Pia Kjærsgaard när hon kommer med sin vanliga mer eller mindre främlingsfientliga svada. Men vad hjälper det?
I Ludvig Holbergs klassiker Jeppe på berget formulerar huvudpersonen själv problemet tydligt nog: "Man säger att Jeppe super, men ingen säger varför Jeppe super". Ty då kommer vi in på känsliga och potentiellt politiskt inkorrekta föreställningar, som få politiker vill ta i. Det kan handla om allt från usel integration till djupt rotad främlingsfientlighet i folkdjupet och för all del också en del imamer som uppenbarligen hatar och hetsar mot det danska samhället. Just sådana som med ett förvrängt budskap åkte runt i Mellanöstern och förtalade Danmark med de senaste veckornas karikatyrkris som följd.
Ibland kan som bekant också en blind höna hitta ett korn och det är just vad Kjærsgaard lyckats med. Hon varnade för de radikala religiösa ledarna, avfärdades och visade sig just i denna fråga faktiskt ha rätt.
Därmed riskerar det folkliga stödet att öka för DF också i alla andra frågor. Kjærsgaard, liksom Jean Marie Le Pen i Frankrike, håller på att erövra vad statsvetare brukar kalla problemformuleringsprivilegiet. Hela Europa står inför en nationalistisk väckelse med synnerligen otrevliga förtecken och att då bara fördöma missnöjespolitikerna, låtsas som det regnar eller oja sig i största allmänhet båtar föga.