Även om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi överlevde veckans förtroendeomröstning i parlamentet var det med knapp nöd och ett tecken i tiden. Berlusconi har skapat relativ stabilitet i den kaotiska politiken, efter att det traditionella partisystemet bröt samman på 90-talet, men hans karriär har samtidigt kantats av skandaler, misstankar om maktmissbruk och en auktoritär framtoning. Eran går mot sitt slut.Det är måhända inte någon tillfällighet att en av den ryske premiärministern Vladimir Putins bästa vänner varit Berlusconi. Men medan Putin helgarderat för framtiden genom att rekrytera den pålitlige Dmitrij Medvedev till efterträdare på presidentposten, och samtidigt hållit dörren öppen för comeback på samma post, har Berlusconi gjort sig till ovän med sin förmodade efterträdare - Gianfranco Fini.Inte ens Fini har stått ut med Berlusconis alla trassliga affärer och under omröstningen i parlamentet lade han - och många andra mer eller mindre öppna avhoppare från Berlusconis regeringsallians - ned rösterna.Berlusconis parti Il Popolo della Libertà, som dominerar regeringen, bygger först och främst på att ge honom själv maximal handlingsfrihet. Om, eller snarare när, Berlusconi tvingas bort är det sannolikt att partiet kollapsar.Därmed riskerar Italien precis som för 20 år sedan att befinna sig i ett politiskt vakuum. Vänstern är nämligen fortsatt splittrad och svag.Högern är samtidigt, bortsett från de Berlusconi-trogna karriäristerna, mer eller mindre dominerad av personer relativt nära Gianfranco Fini som för närvarande är talman i parlamentet. Fini är uppskattad av många, men han har ett mörkt förflutet - som partiledare för fascistiska MSI.Så sent som på 90-talet uttalade sig Fini i positiva ordalag om diktatorn Benito Mussolini. Låt vara att många postkommunister länge uttalade sig på ungefär samma sätt om Lenin, med det är ändå komprometterande - till och med i Italien.Samtidigt har Fini förändrat sitt politiska budskap, först i mer allmänkonservativ riktning och sedan i relativt liberal. Under 90-talet tonades fascismen successivt ner och 1995 bytte MSI namn till Alleanza Nazionale, för att drygt tio år senare gå samman med Berlusconis Forza Italia under det nya partinamnet Il Popolo della Libertà (Frihetens folk).Någonting hände i slutet på 90-talet och många menar att Fini inte bara försökte skapa ett modernt högerparti, utan också genomgick en genuin personlighetsutveckling. 1999 besökte han Auschwitz och fyra år senare Israel. Under detta besök avsvor han sig fascismen och bad offentligt om förlåtelse för fascismens brott.Fini är fortfarande kontroversiell men är relativt liberal i exempelvis invandringsfrågor, anses vara en effektiv maffiabekämpare och rentav nitisk i sin aversion mot extremnationalistiska yttringar. Om han bara kan bygga ett nytt partigolv att stå på har han sannolikt goda förutsättningar att bli ny premiärminister.
