Feghet, folkmord och skyldigheter

Skall skyldigheten att ingripa vid folkmord endast gälla vissa stater?

Norrköping2005-08-23 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Reformarbetet inom FN rullar långsamt framåt. En aktuell fråga är huruvida regelverket skall ändras så att FN och dess medlemsstater tvingas ingripa om folkmord förekommer.
Nu finns det förvisso redan ett sådant regelverk: Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide som antogs av FN redan 1948 och därefter har ratificerats av 120 stater. Om ett folkmord identifieras av FN är staterna som ratificerat dokumentet skyldiga att ingripa.
Så är det i alla fall tänkt att fungera och med tanke på att det skrevs 1948 råder det inget tvivel om vad som åsyftades med deklarationen. Tyvärr fungerar det inte som tänkt. På senare tid har folkmord inträffat både i Rwanda och på Balkan och just nu pågår ett i Darfur-regionen i södra Sudan. I Rwanda ingrep ingen, trots att FN och omvärlden hade goda kunskaper om vad som höll på att ske. På Balkan stoppades folkmordet först när USA struntade i FN och intervenerade på egen hand. I Sudan fortsätter den muslimska Janjawidmilisen, med regeringens stöd, att mörda och våldta befolkningen i Darfur.

Ett av de grundläggande problemen är själva begreppet folkmord. FN drar sig i det längsta för att använda det eftersom det innebär att något måste göras, vilket FN gång efter annan visat att organisationen inte förmår. Således kallades folkmordet i Rwanda för en "humanitär kris" och FN slapp intervenera.
Historiens misstag tenderar tyvärr att upprepas och det nya försöket att göra om det som redan gjordes 1948 är knappast meningsfyllt. Nu har i alla fall den brittiska biståndsorganisationen Oxfam kommit fram till att skurken stavas USA. Detta eftersom det finns ett par icke-demokratier som inte vill ändra regelverket samt USA.

Eftersom FN som organisation inte har en enda soldat som kan tvinga fram fred och stoppa övergrepp är det medlemsländernas resurser som skall användas. Gällande fredsbevarande insatser finns det kapacitet bland medlemsländerna, men gällande fredsframtvingande insatser av större skala finns det oftast bara en nation som kan klara uppgiften och det är USA.
Förmodligen är detta också orsaken till att USA inte vill bli juridiskt bakbundet av FN. Likt andra nationalstater vill den amerikanska regeringen givetvis själv välja när deras soldater skall skickas ut i strid.
Omvärldens syn, kanske den svenska i synnerhet, på amerikanska interventioner är minst sagt kluven. I Somalia ville många att någon skulle göra något för att stoppa inbördeskriget. USA ryckte ut med FN:s godkännande och fick snöpligt dra sig tillbaka med oförättat ärende. Ungefär tvärtom gick det i Kosovo. Invasionen av Afghanistan och störtandet av talibanerna var sanktionerat av FN men inte invasionen av Irak.
Oavsett vad USA väljer att göra eller inte göra kommer kritiken att vara hårdast från dem som aldrig kan acceptera att deras kamrater förlorade det kalla kriget. USA kan för dem definitionsmässigt aldrig göra rätt. Vare sig det ingriper eller låter bli.
Läs mer om