Margot Wallström (S) och regeringen säger nej till den franska och amerikanska begäran om flygunderstöd från Sverige. Detta meddelade utrikesministern på en presskonferens i går förmiddag. Alliansen gick så sent som i förrgår ut med ett gemensamt krav på att Sverige skulle bistå Frankrike med svenskt spaningsflyg något som Wallström nu avslår.
Det Sverige i ett första paket ska erbjuda Frankrike är 50-100 timmar av Sveriges 160 timmar inom det internationella systemet för strategiska flygtransporter. Dessutom ska Sverige våren 2017 ställa upp med ett Herkulesplan i FN-insatsen Minusma i Mali. Ytterligare ett par stabsofficerare ska också skickas till Minusma eller till FN:s fredsobservatörstyrka i mellanöstern. I sig rimliga insatser som efterfrågats men avsaknaden av Gripen-plan lär vara iögonfallande både för fransmän och amerikaner.
Regeringens vägval kan beskrivas som försiktig, till och med fegt. På presskonferensen motiverar Wallström sitt beslut med att "Vi är alltid noga med folkrätten och vi har gjort bedömningen att här befinner vi oss i en gråzon. Kommer det ett FN-mandat om en insats i Syrien kan det klarna". Att det skulle komma ett FN-mandat är högst osannolikt eftersom Kina och Ryssland blockerar alla sådana beslut i FN-säkerhetsråd. Ska Sverige spela en aktiv roll i bekämpningen av IS/Daesh kommer det behöva ske utan FN-mandat.
Frankrikes begäran är första gången som ett EU-land ber om militär hjälp. Ytterst handlar det om vilken hjälp Sverige hade förväntat sig om vi befunnit oss i Frankrikes situation. Man kan se två dimensioner för vårt agerande i det här läget. Dels kan man se det som krass byteshandel. Sverige är ett alliansfritt land som lägger en betydligt lägre andel av sin BNP på försvaret jämfört med vad vi hade under kalla kriget. Vi är beroende av hjälp utifrån. Därför är svaret på Frankrikes begäran mycket viktigt. Dels kan man se det moraliska och etiska. Det franska folket har på kort tid blivit vittnen till två fruktansvärda terrordåd. Att fransmännen känner att deras land är under attack är lätt att förstå. Anständigheten säger att Sverige ska göra allt vi kan men utrikesministern väljer att gömma sig bakom avsaknaden av FN-mandat. Samtidigt som hon vill hjälpa vill hon inte ta några risker. Men anständigheten och solidariteten kräver i det här fallet att man tar risker. IS/Daesh har förklarat krig mot den demokratiska världen och måste bekämpas med millitära medel. Det är en strid som kommer kosta, både millitärt och i form av ökad risk för terrorattacker. Men någon annan framkomlig väg finns inte.