Till sist blev flyktingtragedierna blott allt för uppenbara för många av Europas politiker, liksom många vanliga européer. Nu har Tyskland åtminstone tillfälligt öppnat sina gränser, genom att bortse från den så kallade Dublinförordningen. Andra länder som Storbritannien lovar att ta emot några tusen fler och opinionstrycket har, återigen åtminstone tillfälligt, svängt i mer flyktingvänlig riktning.
Vissa akuta problem går säkert att reda ut, till exempel det uppmärksammade dramatiska ödet för flyktingarna i Ungern. Paradoxalt nog beror det emellertid på att ministären Orban, genom bygget av det kontroversiella stängslet längs gränsen mot Serbien, håller på att täppa tillflödet. Det är i sin tur en förklaring till att så många flyktingar kommit denna väg just nu – medan dörren fortfarande är halvöppen.
Kanske går det ändå att hitta bättre överstatliga lösningar inom EU på krisen och Tyskland (liksom Sverige) har redan tagit ett stort ansvar. Det gjorde det då nyenade Tyskland också under den bosniska flyktingkrisen i början på 90-talet, men frågan är hur länge politiken håller denna gång (även om förbundskansler Angela Merkel ännu är politiskt ohotad).
Det finns nämligen en viktig huvudskillnad jämfört med 90-talets kris och dagens: viljan och förmågan att sätta yxan till roten på problemet. På 90-talet aktualiserade flyktingströmmarna först de motvilliga europeiska länderna och därefter ett lika motvilligt USA. Balkankrigen var den humanitära krisens orsak och att tvinga kontrahenterna till fred den nödvändiga lösningen. Vilket i sin tur krävde militära muskler bakom diplomatin.
Det syriska inbördeskriget är mycket större i sig och därtill mer komplext. Framför allt utgör Islamiska staten en utmaning som för dagen bara går att möta med omfattande militära medel. Bortom understödda kurder och rebellgrupper, eller kanske enstaka drönarattacker, saknas emellertid viljan för en intervention i stor skala.
Därmed kommer flyktingfrågan att bestå. Det är möjligt att strömmarna minskar något, till exempel för att många av de som över huvud taget haft råd att betala flyktingsmugglarna redan lämnat Syrien eller flyktinglägren i grannländerna. Vi riskerar emellertid få se långt fler tragedier längs Europas gränser och stränder.