Folk utan försvar också en katastrof
Det duger inte att möta lede fi med fromma förhoppningar blott. Inte att lösa andra kriser heller.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Eftersom Laila Freivalds redan är så desavouerad som utrikesminister, och statsminister Göran Persson aldrig skulle be om ursäkt offentligt, föll lotten på försvarsminister Leni Björklund att å ministärens kollektiva vägnar be om förlåtelse för begångna misstag efter tsnunamikatastrofen. Björklund själv var märkvärdigt frånvarande under ett händelseförlopp som rimligtvis tangerar försvarsdepartementets kompetensområde.
Björklund vill hur som helst att militär skall kunna användas för terroristbekämpning. Ända sedan tattentaten den 11 september 2001 har frågan "utretts". I praktiken har förstås ingenting hänt. Mer eller mindre anakronistiska hänvisningar till skotten i Ådalen 1931 brukar göras med jämna mellanrum. Något som inträffade under ett helt annat samhällsklimat för mer än 70 år sedan borde väga lätt jämfört med dagens hotbild, men som så ofta i Sverige kan den politiska symboliken bli övertung.
Vi vet att polisens möjligheter att bekämpa storskalig terrorism är begränsade. Ändå händer ingenting. Som i många andra fall måste verkligheten först göra sig riktigt otrevligt påmind innan någon vaknar.
På Folk och Försvars kongress diskuterades huruvida Sverige behöver yrkessoldater vid eventuell terroristbekämpning.
Naturligtvis gör vi det, men samtidigt illustrerar frågan närmast en skendebatt med tanke på den pågående nedrustningen. Är det någon som på allvar tror att Persson kommer att lansera en sådan reform (också den symboliskt kontroversiell) och avsätta pengar ur den redan underfinansierade försvarsbudgeten?
Försvarspolitiken talar sitt eget tydliga språk. Krisberedskapen fortsätter att rustas ned - oavsett vad politikerna säger. I Sälen konstaterade överbefälhavare Håkan Syrén att försvarets möjligheter att hjälpa till efter exempelvis stormar och andra svåra oväder kommer att minska ytterligare i framtiden. Efter tsunamikatastrofen kunde frågan om att eventuellt sända ett fältsjukhus bara diskuteras i teoretiska termer - eftersom det inte längre finns några insatsberedda fältsjukhus i Sverige.
Erfarenheterna från Estoniakatastrofen tycks också bortglömda. Helikopterräddningen på såväl Berga som Säve hänger i luften, om uttrycket tillåts. Och medan ministären Persson utlovar utökad internationell verksamhet, har den faktiska aktiviteten minskat.