Det finns en miljövänlig och förnybar råvara som aldrig kommer att sina. Hela vår ekonomi borde därför cirkulera omkring denna. Den borde befrias från skatt så att vi kan reducera vårt behov av icke-förnybara råvaror, såsom olja och stenkol. Denna råvara heter arbete.
Ändå är det precis så det inte är. Få saker är så hårt beskattade i vårt land som arbete.
De som intresserar sig för grön ekonomi brukar tala om nödvändigheten av skatteväxling. Vi borde sänka skatterna på arbete och höja skatterna på varor som kräver icke-förnybara råvaror. Vi borde också reparera saker som är trasiga istället för kassera dem. Varför inte låta en skomakare laga dina skor istället för att köpa nya?
Allt detta är klokt. Vi förstår alla att någon gång tar de icke-förnybara råvarorna slut. Det händer inte imorgon, men har man väl tömt en järngruva så är den tom. Det växer inte fram ny järnmalm.
Emellertid är denna gröna politik omöjlig om just Sveriges ”gröna parti” får bestämma. Miljöpartiet har under de två gångna mandatperioderna röstat mot varje större skattesänkning på arbete. Partiet stödde visserligen förslaget om sänkt restaurangmoms, men den stora reformen heter jobbskatteavdragen. Dessa har MP varit emot.
Nu senast har partiet också i samband med sin partikongress förklarat att man är för 35 timmars arbetsvecka och friår.
Hur hänger detta ihop med att vi bör utnyttja den miljövänliga och förnybara råvaran arbete? Det gör det inte.
Tvärtom blir resultatet av MP:s politik det rakt motsatta. För vad händer om normalarbetstiden kortas och skatterna på arbete höjs? Blir arbetsgivarna mer eller mindre benägna att anställa fler?
Rationaliseringar har under industrialiseringens tid nästan alltid betytt att man ersätter människor med maskiner. Denna utveckling har alls inte varit dålig, eftersom den driver fram ny teknik, men går egentligen ut på att ha så lite arbetskraft anställd som möjligt. Denna process förstärks om staten går in och fördyrar arbetskraften ytterligare med skatter och regleringar.
Därtill kräver maskiner energi på ett annat sätt än människor. Maskiner kräver bränsle i form av exempelvis kärnkraftsel eller fossilt drivmedel. Människor behöver också energi men föredrar förnybara källor: bröd, kött, sallad, godis. Att ersätta människor med teknik har konsekvenser för vilka energikällor vi använder.
Nu menar jag inte att det på något sätt skulle vara problematiskt att vi utvecklar ny teknik och att jobb som förr slet ut människor kan utföras av maskiner. Inte heller påstår jag att ny teknik orsakar arbetslöshet. Inte alls. Mitt syfte är endast att visa på att arbete är en miljövänlig råvara och att en politik som går ut på att lägga tunga skatter på denna råvara inte på något sätt bidrar till en grönare ekonomi.
Det finns mycket gröna ekonomer har att lära industrin om hur vi ska hantera våra naturresurser, särskilt de som inte är förnybara. Men det gäller också omvänt. Alltjämt är företagarna de som är mest kritiska mot de höga skatterna på arbete. Här finns därför intressant nog en potential för samsyn. Gröna ekonomer vill att företagen använder sig av miljövänliga råvaror. Företagen vill ha så låga skatter på arbete som möjligt. Det kanske är dags att ringa varandra för att ta en fika ihop?
Men detta förutsätter givetvis att Miljöpartiet hålls borta från diskussionen. Ett parti som tycker att vi ska arbeta mindre och dessutom ska vara hårt beskattade när vi gör det har inget att komma med.