Försvarsmaktens försvunna trovärdighet

Svenska folket får allt mindre för sina försvarspengar men regering och ledning rullar obekymrat vidare.

Norrköping2006-07-18 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Det har påpekats tidigare och det förtjänar att nämnas igen. Svensk försvarspolitik har i praktiken havererat. Till en kostnad av 5 570 kronor årligen från varje vuxen svensk till försvaret får vi nästan inget. Utlandsstyrkorna kan inte rekrytera tillräckligt med personal och insatsförsvaret avvecklades i realiteten med försvarsbeslutet år 2000.

Fyra år senare togs nästa steg när beredskapen för majoriteten av de förband som finns kvar ökades till tre år. Enligt beräkningar i gårdagens Svenska Dagbladet skulle Sverige kunna rusta och mobilisera 47 000 soldater om tre år. I bästa fall skulle vi kunna skaka fram 10 000 inom tre månader. Finland kan idag mobilisera 15 000 soldater på 72 timmar och detta med en försvarsbudget som motsvarar mindre än halva den svenska. Bland de nordiska länderna har Sverige, trots störst befolkningsunderlag och militärbudget, minst styrkor att skicka utomlands. Vi fortsätter med andra ord att få allt mindre för lika mycket skattepengar.
Ett par saker bör dock noteras när försvarspolitik diskuteras. Det finns idag och inom en nära framtid knappast något invasionshot mot Sverige. De behov som fanns under kalla krigets dagar, i form av ständig beredskap, gömda mobiliseringsförråd och en hjälpligt mekaniserad massarmé finns inte idag. Ännu viktigare att komma ihåg är att den trovärdighetskris och ekonomiska lättsinnighet som nu finns är mer eller mindre medvetet skapad.
Vänsterpartiet och miljöpartiet är så nära försvarsfientliga partier man kan komma. Vänstern följer sin tradition av nedrustning, den enda armén vänstern någonsin gillat har varit den röda.
Miljöpartiets inställning i försvarsfrågan kan i bästa fall beskrivas som oerhört idealistisk och i sämsta fall som dumdristigt naiv. Dessa två partier har fått ett avgörande inflytande över svensk försvarspolitik på grund av statsminister Göran Perssons ointresse för långsiktiga överenskommelser i frågan. Socialdemokraterna har förvandlat anslagen till en budgetreglerare.

Med den bakgrunden är det inte förvånande att situationen ser ut som den gör. Det är kanske rimligt att hemvärnet (som också skall bantas ner) är den numerärt största styrkan inom försvarsmakten. Det är inte rimligt att svenska folket får så relativt mycket mindre för sina miljarder i jämförelse med våra grannländer.
Vad är poängen med många fina Gripen-plan om det saknas piloter att flyga dem och flottiljer att landa dem på? Av försvarets tilldelning på 39 årliga miljarder kronor går 17 till materiel. Ändå saknades länge splitterskyddade glasögon åt svenska soldater i Afghanistan.
Försvarsexperten Johan Tunberger säger att det nuvarande insatsförsvaret är "falsk varubeteckning". I dagens läge kan vi knappt fungera hemma och lika lite utomlands om det verkligen skulle behövas.
Skattebetalarna har rätt att kräva mer för sina pengar, officerare och värnpliktig har rätt att få besked om riktning och mål. Dessutom måste väljarna få besked, helst innan valet.
Läs mer om