Dagens Nyhter och andra riksmedier gjorde under gårdagen stor sak av att statsminister Reinfeldt tappat fyra procentenheter i DN/Ipsos förtroendemätning av partiledarna. Statsministern backar från 52 procent till 48 procent. Förvisso är det, enligt mätningen, inte längre en majoritet av de tillfrågade som känner ”stort” eller ”mycket stort” förtroende för Reinfeldt och siffran är den lägsta sedan hösten 2008.
Samtidigt är det knappast så att statsministern är hårt utmanad. Socialdemokraternas Stefan Löfven backar också, från 43 till 42 procent. Förvisso en marginell tillbakagång, men Löfven kan knappast sägas ha dragit nytta av huvudmotståndarens formsvacka. Även Miljöpartiets Gustav Fridolin backar, från 35 till 32 procent. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ökar med en procentenhet till 22 procent. Jan Björklund (FP) ligger still på 25, Göran Hägglund (KD) ligger också still på 24, Annie Lööf ökar en procentenhet till 17 och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ligger still på 12 procent. Förändringarna är således generellt ganska små för partiledarna.
Även om nedgången för Reinfeldt är noterbar är det allvarligare att partiet tappat förtroende i vissa sakfrågor.
Exempelvis åtnjuter de nya Moderaterna inte längre högst förtroende i frågan om hur arbetslösheten ska lösas. Även på frågan om regeringen gör ett bra jobb tappar man mark. Båda dessa frågor (och andra) är givetvis viktiga om man har ambitionen att fortsätta ha Rosenbad som postadress de kommande fyra åren.
Stefan Löfven vill som vi alla vet ta över Reinfeldts jobb. Däremot är det få, om ens någon, som vet hur eller med vem som Löfven tänker regera med. Löfven och partiets ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson skriver på debattplats i Svenska Dagbladet i går, måndag, att de två ”avslöjar M:s skatteplaner”. Metoden för detta ”avslöjande” är att man studerat vad som sagt och beslutats på Moderaternas arbetsstämma i Norrköping för några veckor sedan.
Det är förvisso underhållande att Löfven och Andersson kan läsa innantill och dessutom gör sig till definitiva uttolkare av begreppet ”när ekonomin tillåter det”. Intressantast är dock att de två fortfarande håller förvånansvärt tyst om vad de själva vill göra om de hade chansen att bilda regering.
Dessutom är det om möjligt ännu tystare i frågan om vem de vill bilda regering med. För även om Löfven och Socialdemokraterna stundvis har en viss medvind i olika opinionsmätningar befinner sig partiet väldigt långt från positionen att kunna regera ensamt.
Den centrala frågan är med vem Socialdemokraterna vill styra med och framför allt vilken politik de tänker bedriva. Innan oppositionen presenterat detta är det kanske begripligt att de nöjer sig med att berätta vad regeringen (kanske) vill göra.