FN:s klimatpanel, IPCC, presenterade nyligen en omfattande rapport om tillståndet på klimatområdet. Oavsett vilken åsikt man har är det uppenbart att världen står inför en monumental utmaning på klimat- och miljöområdet. Energibehoven ökar, fossila bränslen ökar koldioxidutsläppen och en växande global befolkning kommer att behöva mer mat och mer energi innan kurvorna planar ut. Målet om 2 graders temperaturökning riskerar att missas.
IPCC:s rapport uppmärksammades stort när den släpptes. Dock inte allt som stod i rapporten, vilket påpekas av sju professorer på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i går, tisdag. Det som knappt lyftes fram i rapporteringen om rapporten var hur IPCC vill lösa utmaningen. Först och främst vill IPCC se energieffektivisering, därefter införandet av en energimix innehållande förnybar energi, kärnkraft samt fossil- eller bioenergi med koldioxidinfångning. Just kärnkraftens plats som del av lösningen på framtidens klimatutmaning är något som varit ytterst frånvarande i rapporteringen. Varför kan man undra.
Utifrån IPCC:s rekommendationer ligger den svenska energiproduktionen väl till. Två stabila ben i form av vattenkraft och kärnkraft som står för en försvinnande liten del koldioxidutsläpp och runt 90 procent av energiproduktionen. Detta kombineras med en utbyggnad av förnybara energikällor samt energieffektivisering. Sverige ligger bra till och borde, om man får tro debattörerna, ha goda utsikter att sprida kunskap och teknik till andra länder.
Innan vi ger oss ut på kunskapsmässiga klimatlösningskorståg i vår omvärld kanske Sverige först och främst dock bör se till att vi får en än mer stabil bas hemma. Det behövs en bred politisk energiuppgörelse där kraftindustrin och basnäringarna kan få långsiktiga spelregler att rätta sig efter. Det finns en i grunden god energiöverenskommelse, dock bara inom Alliansen. Om nu statsminister Stefan Löfven, som i vart fall tidigare var kärnkraftsanhängare, vill leda en ”samarbetsregering” finns alla chanser att göra något historiskt på energiområdet.
Dessutom finns det ett skriande behov av långsiktiga spelregler. Flera av dagens reaktorer börjar närma sig sin förväntade livslängd. Ska de stängas, renoveras och förnyas eller ska vi bygga nya med den senaste tekniken? Dessutom innebär frånvaron av en överenskommelse att kärnkraftsfientliga krafter, som Miljöpartiet, via diverse lagar och regler stoppar och försvårar för näringen.
Att IPCC är önskvärt tydliga med att kärnkraften, under överskådlig framtid, är en viktig del av energimixen som ska hjälpa världen klara klimatmålen är välkommet. Nu väntar vi bara på att den svenska regeringen ska följa efter.