Framtidsmöte med fokus på det som hänt
Moderaternas framtidskonvent i Sollentuna är i stort en konsolidering av den förda politiken.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Reinfeldt har gjort en berömvärd och historisk insats. Han har omformat sitt parti, skapat en solid borgerlig allians och erövrat regeringsmakten. En meritlista som överglänser de flesta av hans företrädares. Regeringsarbetet tuffar på och för det moderata partiet handlar det mycket om att sitta lagom still i båten. Likadant gäller för riksdagsgruppen, att vara regeringsbärande parti kräver disciplin. Ute i landet har moderaterna ett tungt ansvar i kommuner och landsting, ofta som största parti i styrande majoriteter. Helgens framtidskonvent är i praktiken en delrapportering från de fem arbetsgrupper som nu mejslar fram ny politik utifrån ett brett spektrum av åsikter. Till våren är det slutrapportering och sedan ska det bli förslag till kommande partistämma. Samtidigt är mötet i Sollentuna ett tillfälle för partiledningen att få ett kvitto från de aktiva som ute i vardagen försöker genomföra politiken. Reinfeldt och partisekreterare Per Schlingmann behöver stämma av för att gå vidare. Fredrik Reinfeldt har ett mycket starkt förändringsmandat som han förvaltat väl. Valfiaskot, det faktiska, 2002 blev startskottet för en förnyelse av partiet. När Reinfeldt tog över flyttade han striden till den socialdemokratiska planhalvan när han satte arbetslinjen högst och moderaterna definierades som ett arbetarparti. De konsekventa sänkningarna av inkomstskatten har gett en bred majoritet av landets arbetstagare mer i plånboken. Dock är inte allt rosenrött hos de nya moderaterna. Man kan med fog hävda att delar av det som tidigare var omistliga moderata kännemärken har hamnat i skamvrån. Ofta av hänsyn till andra partier i regeringen, ibland av budgetskäl och i vissa fall kanske för att den nuvarande ledningen inte tycker frågorna är viktiga.
Försvarspolitiken är kanske det tydligaste exemplet. Dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg avgick för ett drygt år sedan i protest mot diskrepansen mellan tilldelade resurser och förväntad kapacitet. Maktkampen vanns den gången av finansdepartementet. Efterträdaren Sten Tolgfors ser nu ut att föreslå åtminstone delar av det Odenberg önskade. Energipolitiken är ett annat område. Var finns dagens reaktorkramare som tidigare återfanns i moderaterna? I folkpartiet kan tilläggas. Kärnkraften nämns i förbigående i materialet inför framtidskonventet, försvarspolitiken finns inte med. Två frågor där de nya moderaterna inte borde glömma sitt förflutna.