Ett par hundra svenska arbetstillfällen kan ha gått om intet sedan gaskonsortiet Nord Stream, dominerat av statskontrollerade ryska Gazprom, bestämt sig för att skjuta upp byggandet av ytterligare en eller två gasledningar på Östersjöns botten. Enligt uppgifter vill man invänta en ”normalisering” av energimarknaderna. Fast det är en normalisering som inte nödvändigtvis någonsin kommer att infinna sig.
Bakgrunden är den, på blott några få år, kraftigt ökade utvinningen av framför allt skiffergas i USA. Nya utvinningstekniker med förändrade kostnadsbilder och bestämda politiska prioriteringar håller på att göra Förenta Staterna självförsörjande på gas (och olja). Tillsammans med utbyggd kärnkraft i USA kommer det ofrånkomligen att få både ekonomiska och säkerhetspolitiska konsekvenser. Det är dåliga nyheter för framför allt oljeproducenterna i Mellanöstern och en delförklaring till Washingtons tilltagande ointresse för den denna del av världen.
Även om det råder delade meningar om det miljömässigt kloka i att utvinna skiffergas, är det minskade behovet av utländsk olja men också inhemsk kol av godo. Fast i det senare fallet försöker kolproducenterna få avsättning i andra delar av världen för sina produkter, inte minst Europa där priserna sjunker.
Det är nu det blir lite krångligt ... För när det amerikanska kolet konkurrerar ut den ryska naturgasen är det dåligt inte bara för eventuella arbetstillfällen i Sverige, utan framför allt för miljön. Men det är samtidigt säkerhetspolitiskt bra, för nu minskar EU:s destruktiva beroende av godtyckliga ryska energileveranser.
För Ryssland är det dubbelt illa. Den ryska ekonomin är ännu starkt beroende av råvaruproduktionen, inte minst av den jämförelsevis miljövänliga naturgasen – som dessutom gått att sälja med argumentet att beroendet av Mellanösterns olja därmed minskar. Kreml har sannolikt redan tecknat in inkomsterna för utbyggd gasproduktion, kapital som behövs för bland annat den militära upprustningen.
Men gasledningen på Östersjöns botten är mer än så, den är också en pistol med kontinenten på kornet. Blotta hotet om att Ryssland skulle kunna stänga kranarna är tänkt att tvinga EU till en gentemot Ryssland mer följsam politik.
Så är det bra att konsumtionen av rysk naturgas minskar? Det är en fråga om utgångspunkt. Fast vi ska inte glömma varför naturgasen blev så viktig, nämligen oviljan i flera europeiska länder att satsa på kärnkraft. Tydligast kommer detta till uttryck i storkonsumenten i energi Tyskland, som är Europas ekonomiska motor och vars regering samtidigt fattat beslut om att avveckla atomkraften.
Nu går man från säkerhetspolitisk tveksam men miljöpolitisk något bättre naturgas till miljöpolitiskt sämre men säkerhetspolitiskt betydligt bättre kol. Långsiktigt inser nog var och en att det behövs andra lösningar på Europas långsiktiga energibehov.