Sverige är en av världens mest frihandelsvänliga nationer. Från höger till vänster (de sansade delarna) är stödet grundmurat. Till och med LO ställer sig positiva till frihandel. Egentligen är det bara Vänsterpartiet och de gröna som är principiella motståndare till fri handel. De gillar helt enkelt inte handel över gränserna. Detta trots att hela den svenska ekonomin och välfärden vilar tungt på våra företags möjligheter att exportera svenska varor och tjänster till omvärlden.
Under ett besök i Bryssel i veckan hade jag förmånen att diskutera frihandelsfrågan, och då specifikt det frihandelsavtal Transatlantic Trade and Investment Partnership, TTIP, som förhandlas fram mellan EU och USA, med ett antal parlamentariker och experter i frågan. I den moderata gruppen är stödet föga förvånande kompakt. Christofer Fjellner är via utskottet för utrikeshandel djupt engagerad i frågan och Gunnar Hökmark inleder sitt anförande med att varna för att avtalet kan skjutas i sank om de rödgröna i parlamentet blir för många. Framtiden för världens största frihandelsavtal, mellan de två största ekonomierna, finns på olika sätt i vågskålen när Europas medborgare i maj röstar i Europaparlamentsvalet.
Socialisterna EU är i bästa fall inte motståndare till TTIP, de gröna och kommunisterna (i olika former) är definitiva motståndare och kommer att göra allt de kan för att stjälpa avtalet. Fördelarna och de beräknade vinsterna för båda parterna har kommenterats tidigare.
Samtidigt i börjar det bli bråttom. President Barack Obama argumenterade för TTIP i sitt första State of the Union-tal efter att han blivit omvald, vilket ger en fingervisning om vilken vikt han lägger vid det samt en bortre gräns för när det måste vara klart. Obama lämnar politiken 2016 och vill vara den president som undertecknar avtalet för USA:s räkning. Dessutom vet ingen vad hans efterträdare har för syn på frihandel. Möjligheten finns således nu!
I Sverige har debatten, i den mån det finns någon, handlat om möjligheterna för företag att stämma nationer som avviker från avtalet (som inte finns ännu). Av den yttersta vänstern uppfattas detta som ett ”demokratiproblem”. Den, ogrundade, misstanken är att amerikanska företag ska ägna dagarna åt at stämma svenska småkommuner (oklart i vilka ärenden).
Det är helt korrekt att TTIP kommer att ha klausuler som ger företag den här rätten. Vilket för övrigt även svenska företag kommer att kunna ha om de blir förfördelade i USA. Om ett land exempelvis exproprierar ett företags tillgångar i ett land måste det finnas mekanismer för företaget att få betalt för detta. Detsamma gäller om ett land radikalt avviker från avtalet på andra sätt. En säkerhetsventil som gör att företagen verkligen vågar investera i andra länder.
Till saken hör dock att denna form av möjligheter finns i de flesta handelsavtal. Alltså finns de möjligheterna redan i dag i de avtal Sverige ingått! När läste ni senast om att utländska företag stämmer svenska kommuner eller för de delen staten? Precis.
Tokvänsterns argumentering mot TTIP handlar om desperata försök att kasta grus i handelsmaskineriet. Ett klokt val i EP-valet i maj garanterar att Sverige fortsätter vara frihandelns bastion i EU.