Chefredaktören för Svensk Tidskrift, Maria Eriksson, har på uppdrag av tankesmedjan Timbro undersökt hur många elever som går i friskolor – och hur många av dessa som i sin tur går i så kallat vinstdrivande friskolor. Resultatet överraskar måhända vissa, inte minst vad gäller Östergötland.
I vårt län går nästan 5000 gymnasieelever, och nästan lika många grundskoleelever, i vinstdrivande skolor. Det innebär var tionde elev i grundskolan och var fjärde i gymnasieskolan.
Imponerande, men inte alls exceptionellt. Vad gäller såväl grundskolan som gymnasiet motsvarar statistiken genomsnittet för hela landet.
I till exempel Stockholm går var sjätte grundskoleelev i en vinstdrivande friskola. Vad gäller gymnasiet handlar det om nästan hälften.
Naturligtvis finns det också icke vinstdrivande friskolor. Men i Östergötland går nästan tre av fyra friskoleelever i grundskolan på en vinstdrivande skola och i gymnasiet nästan 90 procent.
En friskola är i praktiken vanligtvis också en vinstdrivande dito. Det är viktigt att komma ihåg detta i samhällsdebatten. Eftersom de som vill förbjuda vinstdrivande friskolor i praktiken därmed vill förbjuda de flesta friskolor.
Och det är förmodligen det friskolemotståndet i realiteten handlar om.
Ett exempel gavs senast på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, onsdag. Ett större antal meriterade akademiker – varav intressant nog flera professorer i bland annat astrofysik och medicinsk glykobiologi med mera – kräver ett stopp för alla vinstdrivande friskolor. De samma leder nämligen till ökad segregation och minskad likvärdighet, får vi veta. Sverige är härvidlag extremt och kan bara jämföras med Augusto Pinochets chilenska diktatur!
Det senare är naturligtvis ett fulgrepp i debatten, syftande till att smutskasta friskolereformen. Frågan är dock om inte de flesta genomskådar den billiga retoriken.
Argumentationen både ytlig och ensidig. Det sägs till exempel inte mycket om varför friskolor skulle leda till ökad segregation, inte heller huruvida det finns andra faktorer (till exempel bostadsbrist) som i så fall är allvarligare.
Debattartikeln följer ett mönster av förenklat misstänkliggörande, som har betydande stöd inom delar av den svenska vänstern. En som vet det bättre än många är sannolikt Stefan Löfven. Det kan ge honom sämre nattsömn inför den socialdemokratiska partikongressen efter påsk.
För Löfven vet naturligtvis också att, precis som Erikssons uppgifter påvisar, många svenska föräldrar har sina barn i friskolor. Vinstdrivande friskolor. Inskränkningar kommer att påverka många väljare negativt, för att inte tala om vad ett förbud skulle innebära.
Ändå bör riskerna för just en sådan politik inte underskattas, i händelse av en rödgrön valseger nästa år. Löfven är pressad av partiets vänsterflygel, Miljöpartiet framstår inte längre helt pålitliga i friskolefrågan och Vänsterpartiet vill förstås förbjuda så långt det bara går.