Fruktan större hot än terroristernas bomber
Terroristerna vill förslava oss mentalt. Vapnet är fruktan mer än bomber.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
För terroristerna finns visserligen inga neutrala nationer.
Väl att lägga märke till angreps inte Storbritannien bara på grund Irakkriget, utan lika mycket för stödet till kriget mot talibanerna i Afghani-stan. Delvis handlar argumenten helt enkelt om att hitta ursäkter för att utöva våld mot den förhatliga västvärlden.
Likväl är detta våld inte helt blint. Terroristerna må vara hänsynslösa, men de är också kyligt beräknande. Nära allierade till Förenta Staterna angrips i syfte att slå in kilar mellan Europa och USA. Tanken är att opinionen i de drabbade länderna av rädsla för nya attentat kräver en mer isolationistisk politik.
I Spanien fyllde terrorismen sitt syfte efter bombdåden i Madrid förra året. Huruvida socialisterna vann parlamentsvalet som en följd av terrordåden kan visserligen diskuteras, men Irakkriget var impopulärt bland spanjorer i gemen och ett av oppositionens viktigaste vallöften var att ta hem soldaterna från Irak. Något som också verkställdes efter valsegern.
Huruvida terroristernas strategi fungerar i Storbritannien är mer tveksamt. Engelsmännen har varit måttligt förtjusta i Irakkriget, men inställningen efter torsdagens attentat tycks snarast vara en vilja att visa en "stiff upper lip" gentemot terroristerna. En stad som tvingades genomlida blitzen låter sig inte knäckas så lätt.
Storbritannien var ett prioriterat mål för terroristerna under vilka omständigheter som helst, men tyärr gjorde den spanska undfallenheten saker och ting värre. När den nyvalde premiärminsitern José Luis Zapatero som första åtgärd tog hem soldaterna från Irak, istället för att åtminstone skjuta upp reträtten, belönade han terroristerna för deras gärningar. Zapateros feghet påvisade att terrorism lönade sig.
Frågan är vilka effekter eventuella terrordåd i exempelvis Rom eller Köpenhamn skulle få. Blotta tanken på att vårt danska broderfolk skulle drabbas kan ge vem som helst en klump i halsen. Men risken är reell. Ändå är det kanske större risk att ett anfall mot Italien skulle leda till en förändrad politik, mindre USA-vänlig och framför allt mycket försiktigare vad gäller utrikesengagemang över huvud taget.
Det är lätt att stirra sig blind på Irakkrigets konsekvenser och glömma att terroristernas gärningar har generella återverkningar. För svensk räkning kan vi ju fundera på om exempelvis Irakkriget, eller någon annan insats, hade varit tydligt FN-sanktionerat och vi hade skickat fredsfrämjande trupper. Då hade också Sverige blivit ett "legitimt" mål för terroristerna.
För att citera en av 1900-talets största ledare, Förenta Staternas president Franklin D Roosevelt, är rädslan i sig själv det enda vi behöver vara rädda för. Terroristerna vill att vi skall vara rädda, isolera oss och tillämpa en undfallande utrikespolitik. Kortsiktigt kan en dylik politik vara lockande, ja rentav begriplig. Men en sådan inställning gör oss alla till slavar.