God föresats gynnar Storebror

Priset för en DNA-registrering av alla svenskar kan bli allt för högt, även om tanken är god.

Norrköping2004-11-30 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I helgen föreslog straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud och landshövding Björn Eriksson i Östergötland att ett nationellt DNA-register skall inrättas. Argumenten är goda, grova brott kan lättare klaras upp och polis och åklagare får ett kraftfullt verktyg i brottsbekämpningen. Som exempel nämns att de senaste morden i Linköping och mordet på Helene Nilsson i Hörby för 15 år sedan förmodligen hade kunnat klaras upp snabbare om polisen hade kunnat söka i ett DNA-register.

Men samtidigt finns det minst lika goda argument mot ett nationellt register. Integritetsskälen är givetvis de viktigaste. Vill vi har ett samhället där myndigheternas kontroll och övervakning ökar? Ett vanligt argument är att den som inte har något olagligt för sig inte har något att frukta. Motfrågan bör då bli varför den laglydiges DNA skall insamlas och registreras. Vad blir nästa steg på vägen?
Hur långt in i den privata sfären skall medborgarna släppa myndigheterna i jakten på brottslingar?
Frågor som sällan ställs och som nästan aldrig besvaras.
I praktiken kan alla brott förhindras eller lösas. Det krävs bara att myndigheternas kontroll blir total. Men det är sannolikt ytterst få som skulle vilja leva i ett sådant samhälle.
Leijonhufvud och Eriksson vill givetvis väl och önskar underlätta för polisen att klara upp brott. Deras exempel och argument haltar dock en del. Rymningar och gisslantagande påverkas rimligen inte av ett DNA-register. De som är oskyldigt misstänkta för ett brott kan redan i dag friskrivas med DNA-tekniken. En förutsättning är dessutom att brottslingarna finns med i registret. De yrkeskriminella som ännu inte är registrerade i polisens DNA-register har sannolikt begärt utträde ur det DNA-register som redan i dag innehåller mer än ett par miljoner svenskar. Det sistnämnda registret inhämtas av sjukvården och administreras av Socialstyrelsen. Syftet är att spåra ärftliga sjukdomar.

En rimligare metod vore att sänka gränsen för när dömda brottslingar skall föras in i polisens eget DNA-register. Som systemet fungerar nu är det endast de grövsta brotten som medför att brottslingens DNA registreras. Här finns förmodligen mycket att förändra innan ett heltäckande register diskuteras.
Läs mer om