Att varje röst räknas fick Aleksander Gabelic (S) från Östergötland bittert erfara när just alla röster i valet till Europaparlamentet räknats. Då visade det sig nämligen att han och Socialdemokraterna, med mindre än 500 rösters marginal, förlorat ett mandat till Miljöpartiet.
Räknat i mandat fick Miljöpartiet därmed fyra mandat, mot Socialdemokraternas fem och Moderaternas tre. En bättre inramning kunde språkrören inte gärna önskat när MP:s kongress som av en tillfällighet inleddes under gårdagen i Göteborg.
Men Europaval är en sak och riksdagsval någonting annat. Språkrören må inbilla sig att de kan uppträda på jämnställd fot med Stefan Löfven, när de partipolitiska förutsättningarna är fullständigt annorlunda. Miljöpartiet kommer att få spela andrafiolen, dessutom med dämpad ton eftersom den tilltänkte statsministern Löfven rimligtvis kommer att få förhandla med minst ytterligare ett parti efter en eventuell valseger.
Desto mer anmärkningsvärt att de gröna kravmaskinerna inte skäms för att lägga fram gamla prövade och sedermera förkastade idéer. På Brännpunkt i Svenska Dagbladet, fredag, luftar, språkröret Gustav Fridolin och det tidigare språkröret i New York (!) Nina Åkestam förhoppningar om ”kortare arbetsdag eller friår”. Ränderna går inte ur och det finns mer som skiljer. Sedan tidigare är försvaret, kärnkraften och kanske också invandringspolitiken farliga trätoämnen vid en eventuell rödgrön regering. Därtill kommer nu viktiga skillnader i bland inställningen till miljöskatter. Från fackföreningshåll vädras oro för att MP vill höja desamma med hela 17 miljarder kronor. Det är tolv mer än vad Socialdemokraterna kan tänka sig.
Nå, kan man resonera, det är ju Löfvens problem! Och bäst är förstås att det inte blir något maktskifte över huvud taget. Men om så ändå skulle ske (och opinionsundersökningarna duger inte att avfärda) har många anledning att fundera över vilken framtid som faktiskt väntar Sverige. Rödgrön röra. På riktigt.
Under dylika dystra omständigheter vore det förmodligen bättre om Löfven bildade en, visserligen svag, socialdemokratisk minoritetsministär utan grön medverkan.