Hat och hot
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Som troende kristen, till råga på allt ganska konservativ, kan jag förstå varför muslimer blir så upprörda. De psykologiska mekanismerna är desamma som bakom mobbning. Den som mobbar säger att det bara handlar om skämt och att den mobbade får tåla lite.
Samtidigt är det intressant att se hur det politiska etablissemanget i Sverige och annorstädes visserligen säger sig värna om yttrandefriheten, men också fördömer nidbilderna i Jyllands-Posten i hårda ordalag. Själv tycker jag att vissa teckningar verkligen är kränkande, andra bara vulgära och åter andra ganska intetsägande.
I vissa fall kan budskapet vara mångtydigt och inte nödvändigtvis till muslimers nackdel. Karikatyrer kan ju också säga något om avsändaren, i detta fallet en fördomsfull inställning till islam.
Men sådana analyser är förstås meningslösa i den upphetsade situation som råder i framför allt Mellanöstern. I många fall tror jag det handlar om en skön kombination av fundamentalistisk retorik, kravallsugna yngre män modell fotbollshuliganer och politiska ränker bakom kulisserna.
Men emellanåt finns det förstås också en folklig ilska, för att inte säga hat mot Danmark. Västvärlden har åter uppvisat sin arrogans och intolerans mot världens muslimer!
Verkligen? Tänk tanken att danskarna reagerat på samma sätt när nationens flagga skändats. Tänk vidare tanken att danskarnas agerande åtföljts av sympatiyttringar över hela Europa, inklusive brännande av bilder på Profeten Muhammed och slagord i stil med att muslimer är mördare. Att arabiska ambassader bränts ner och att muslimer över huvud taget inte vågat visa sig utomhus av rädsla för att bli lynchade av mobben.
Visst finns det diskriminering och rasism i Europa, inte minst i Danmark. Men att dagens inflammerade situation primärt skulle orsakats av västlig intolerans tycker jag rimmar illa vid en jämförelse med "gatans parlament" i Damaskus, Gaza och annorstädes.