En i samhällsdebatten ofta upprepad åsikt är att segregationen ökar. Och det gör den faktiskt. Enligt statistik från SCB har åtminstone bostadssegregationen fördubblats de senaste 20 åren. Åtminstone enligt Ekoredaktionens tolkning.
För som i all statistik är jämförelsepunkterna det intressanta. Den ovan nämnda fördubblingen handlar om personer med invandrarbakgrund (själv eller båda föräldrarna födda utomlands) boende i den tiondel av postnummerområdena som har högst invandrarandel!
Vad det handlar om är dock något så handfast som - vanligtvis - slitna förortsområden som Rinkeby eller Rosengård. Fast den segregationen går igen över hela landet. I ett område med många invandrare tenderar desamma att bli fler.
Någon större utblandning över tiden förekommer däremot i allmänhet inte. Eller så sker det ändå, för de ovan nämnda invandrarna behöver inte nödvändigtvis vara samma personer som för 20 åren. Vissa flyttar ut från invandrartäta områden, andra flyttar in.
Fast det illustrerar på sätt och vis också hur många invandrares situation förändrats. I många fall har flyktingar med låg utbildning ökat, samtidigt har arbetsmarknaden knappast blivit bättre. Brutalt uttryckt är det fler som får börja på botten.
Många kommer inte så mycket längre, andra lyckas lite bättre i samhället och tar då första chans att flytta till lite "bättre" adresser. Nya fattigflyktingar flyttar in istället, enkelt uttryckt.
Slitna bostadsområden - ofta från det arkitektoniskt dystra miljonprogrammet - och hög arbetslöshet, sociala problem och framför allt utanförskap. Och, på sätt och vis, det "svenska" Sveriges ointresse bortom flåshurtigt politiskt korrekta uppfattningar om att det minsann går att ha roligt i den mångkulturella förorten också!
En annan och mycket hårdare sanning är till exempel ungdomar som anlägger bränder i Rosengård och sedan kastar sten på brandkåren. Något som hade fått omfattande politiska återverkningar i vilket "svenskt" medelklassområde som helst, men som i takt med tillvänjning i praktiken accepteras i samhällsdebatten. Att våld och skadegörelse i praktiken främst drabbar andra invandrare gör förstås sitt till och när den som ropar på lag och ordning paradoxalt nog riskerar att kallas främlingsfientlig (åtminstone om avsändaren har "svenskt" efternamn) förstår man att debatten ofta lyser med sin frånvaro.
Fast bostadssegregationen kan också ha andra skäl. En är bristen på hyreslägenheter och motviljan (eller den ekonomiska oförmågan) bland många invandrare gentemot banklån gör att delar av bostadsmarknaden mer eller mindre förblir stängd.
Det behöver i och för sig inte vara märkvärdigt om invandrare med liknande bakgrund också bosätter sig på platser där människor har motsvarande erfarenheter och preferenser.
Ändå kommer man inte ifrån att utanförskapet ofta är ofrivilligt, försämrar integrationen och kan få återverkningar i generationer. Det är kanske den största utmaningen inför framtiden: hur förhindra att utanförskap går i arv?